Som medlem i FSS får du uppleva resor och gemenskap. Här några fina minnen från årets sommarresa till Öland i Sverige.
En tisdagskväll i mitten av juni åkte M/S Viking Grace från Åbo till Stockholm. Därifrån fortsatte färden vidare längs den västra kusten av Sverige i Östergötland. Vi körde bland annat över Göta kanal som byggdes 1832 som med sina 58 slussar är den längsta kanalen i Sverige. På vägen mot Kalmar stannade bussen vid Döderhultarns museum där vi bekantade oss med Axel Petterssons träfigurer. Med humor och känsla skildrade han den kärva vardagen för människor och djur i sekelskiftets Småland.
Efter att ha övernattat i Kalmar åkte vi över den över 6 km långa Ölandsbron. Guiden Kristina Bossom berättade hur den byggdes och invigdes av dåvarande kronprinsen för 50 år sedan. Det karga landskapet på södra Öland öppnade sig därefter med sin vackra natur och många, vackra blommor i gult, rött, blått och lila. Vi kom fram till Alvaret, som omringat av kalkstensmurar, som är kännetecknade för hela Öland, detta på grund att de bryter kalk på många olika platser. Alvaret är även upptaget på UNESOs världsarvslista.
På hela Öland som är 136 km lång, finns hela 352 väderkvarnar. Vårt mål för dagen var Södra udden och Ottenby Fågelstation och fyren Långe Jan som byggdes år 1785 och har 197 trappsteg ända upp till toppen. Fyren på norra Öland, Långe Erik byggdes år 1835, men den besökte vi inte denna gång.
Vid Långe Jan stannade vi till och fick strosa runt på området. Vi fortsatte mot Borgholm och Filip körde nu på andra sidan av Öland, så att vi kunde se båda delarna av den södra ön. Guiden Kristina Bossom syntolkade beskrev allt på ett så bra sätt att även de som var helt blinda kunde få en fin uppfattning om omgivningen.
Borgholms slottsruin tornade snart upp sig på vänstra sidan. Borgholms Slott eller ”Nordens skönaste ruin” hör till de byggnadsverk som väl knappast lämnar någon besökare oberörd. Dess storlek är överväldigande och läget fascinerande. Sällan har natur och arkitektur smält samman till en sådan enhet som här, och denna enhet blev bara ytterligare framhävd, när slottet år 1806 härjades av en stor brand och det endast blev kalkstensmurarnas nakna former kvar av all den forna härligheten. Framme vid Sollidens vackra slottspark serverades en god lunch i Kaffetorpet. Efter det hade vi tid att promenera runt i den oerhört vackra parken intill Solliden. Kungaparet var inte på plats, de såg man av att en helt vanlig svensk flagga vajade och inte en med vapnet på.
På kvällen åt vi middag tillsammans med representanter från Synskadades riksförbund i Kalmar. Anders Engström, Håkan Jonsson, ledamot i distriktsstyrelsen i Kalmar läns styrelse, nyanställd ombudsman Mike Nduwimana, även en ungdomsdelegat var med. Dessutom var också Maria Sjötång med, hon är ordförande både i distriktet och lokalföreningen i Kalmar. Förutom de nämnda uppdragen är hon även aktiv inom nordiska kvinnosamarbetet och berättade att hon skall till Helsingfors i augusti på en dylik träff. Svenskarna berättade om sin verksamhet och vice versa.
På fredagen hade alla egen tid under förmiddagen. Efter lunch bekantade vi oss med norra Öland. Vi stannade till vid en gammal skurkvarn alldeles intill ännu ett kalkstensbrott i Saltvik. Blå Jungfrun höjdes ur havet och blommorna lyste både rött, gult och blått på det karga landskapet.
Hemfärden gick förbi både Emils Lönneberga och Mariannelund. I Bullerbyn, upplevde vi att tiden nästan stått stilla. Alla hus, norrgården, mellangården och sörgården fanns kvar precis som vi minns från filmen ”Alla vi barn i Bullerbyn.” Vår skickliga guide Kristina berättade med syntolkningsögonen så otroligt bra så att den som inte såg ändå kunde uppleva allt som Astrid Lindgren skrivit och gjort i området.
I Stockholm vid Stadsgården väntade Viking Lines splitternya färja MS Viking Glory för att ta oss hem till hemlandet igen.
Resan till Kalmar/Öland ägde rum 14–19.6.2022.
Text: Febe Mörk