Här kan du i textform ta del av föreningens fina 50-års historik som utkom i slutet av året 2023. Redaktör är Stefan Andersson. Om du är intresserad av den tryckta upplagan eller av historiken i inläst ljudform var vänligen i kontakt med kansliet.
Svenska synskadade i mellersta Nyland rf
50 år
1973 - 2023
ISBN 978-952-94-8572-7 (word)
ISBN 978-952-94-8573-4 (pdf)
INNEHÅLL
Förord
Synbegrepp
Från Anna-hemmet till Nylandssalen
Tiden före kretsen
Kretsverksamheten inleds
De första egentliga verksamhetsåren
Växande verksamhet
1980-talet
Verksamheten stabiliseras
Ser man på
Omorganiseringar
En förening grundas
1990-talet
Distriktssekreterare och aktivare verksamhet
Tekniken utvecklas
Intressebevakning och kontaktverksamhet
Ekonomin förstärks
Rekreationsverksamheten i slutet av seklet
2000-talet och nya vindar
Omorganiseringar
Nya utrymmen på Parisgränden
Bättre ekonomiska förutsättningar
2010 och 2020-talet
Traditionell och ny verksamhet
Styrelse och sekreterare
Sjunkande intresse
Målinriktad verksamhet
Ändrade verksamhetsförutsättningar
Pandemi
Utmaningar inför framtiden
Styrelser och funktionärer 1973 - 2023
Källförteckning
Förord
Svenskspråkiga synskadade i huvudstadsregionen eller mellersta Nyland har nu i 50 år haft en organiserad verksamhet. Officiellt startade verksamheten den 4.12.1973 då Mellersta Nylands krets inom Finlands svenska synskadade r.f. grundades. Detta var en del av processen då Samfundet Finlands Svenska Blinda omorganiserade sin verksamhet med nya stadgar och nytt namn. Verksamheten hade till stor del varit koncentrerad till huvudstaden sedan 1946 då samfundet grundades. Med kretsar inom synskadeföreningen ville man utvidga verksamheten till alla regioner i Svenskfinland och utvidga finansieringsbasen.
Organisatoriskt var kretsarna bundna till Finlands svenska synskadade r.f. (FSS) De fungerade som oregistrerade föreningar med egna stadgar. FSS skulle årligen godkänna såväl kretsarnas verksamhetsplan som budget. Kretsarnas verksamhetsrapportering och ekonomi ingick i huvudföreningens verksamhetsberättelse och bokslut.
År 1988 ändrade FSS sina stadgar så att föreningen blev ett förbund. I samband med det grundade alla regioner registrerade distriktsföreningar som blev medlemmar utan rösträtt i förbundet. Tidigare personmedlemmar i föreningen FSS kvarstod som personmedlemmar i förbundet. Men medlemmarna anslöt sig också som medlemmar i distriktsföreningen.
I denna skrift behandlas såväl den mellersta nyländska kretsens som föreningens verksamhet under 50 år. Litet berörs även verksamheten innan kretsen grundandes. För det mesta har jag varit tvungen att förlita mig på de kortfattade protokoll och verksamhetsberättelser som arkiverats. Tyvärr finns det inte längre så många med personliga minnen från starten eller de första årtiondena. Fotografier från de första 30 åren är det också svårt att få fram.
Eftersom jag varit med i verksamheten sedan 1988 föll det på min lott att sammanställa denna skrift. Jag tackar alla som hjälpt till med att samla in material eller kommenterat verksamheten och Stiftelsen Svenska Blindgården rs för bidrag till finansieringen.
Esbo, oktober 2023
Stefan Andersson
Synbegrepp
Om dem som har problem med synen används numera många olika begrepp. I officiella sammanhang och i flera namn används ordet synskadad som en allmän term för alla olika grader av synproblem. Enligt världshälsoorganisationen WHO är man synskadad om synen är så pass nedsatt att det är svårt eller omöjligt att läsa vanlig text eller om det är svårt eller omöjligt att med hjälp av synen röra sig och orientera sig. Synskadeorganisationerna använder vanligen WHO:s definition som en förutsättning för att man skall kunna bli ordinarie, synskadad, medlem i synskadadeföreningarna.
Om man inte uppfyller WHO:s krav kan man ända ha betydande synutmaningar och svårigheter med dagliga sysslor. Begreppet blind används fortsättningsvis för dem som är gravt synsvaga, nästan blinda eller helt blinda.
Idag används hellre begreppet ”personer med synnedsättning” men denna benämning har inte ännu slagit helt igenom i byråkratiska sammanhang. Härtill finns de nya begreppen funktionsnedsättning och funktionsvariation.
Från Anna-hemmet till Nylandssalen
Tiden före kretsen
Verksamheten bland och för synskadade i mellersta Nyland har pågått en mycket längre tid än 50 år. I och med att Samfundet Svenska Blinda rf och kretsen samt föreningen i mellersta Nyland har samma hemort som Samfundet och numera Förbundet Finlands svenska synskadade. De synskadade medlemmarna i regionen kunde ta del av samfundets aktiviteter. Det bör betonas att Samfundet Finlands svenska Blinda under de första årtiondena satsade en stor del av sina resurser på att förbättra de synskadades sociala situation, bostadsförhållanden och utbildning. Intressepolitiken dominerade framom rekreationsverksamheten. Samfundet kunde till exempel förhandla sig fram till rabatt på tågbiljetterna för synskadade.
Men också direkt verksamhet för synskadade utvecklades hela tiden. Redan i slutet av 1940-talet bildade Samfundet en sångkör och ordnade handarbetsgrupper i början av 1950-talet. I och med ett testamente av Anna Jansson fick Stiftelsen Svenska Blindgården rs och Helsingfors svenska lomhörda r.f. motta en lägenhet på Fredriksgatan 68 i Helsingfors. Stiftelsen Svenska Blindgården ställde sin andel av Anna-hemmet till Samfundets förfogande. Anna-hemmet blev den första fasta samlingspunkten för såväl hörsel- som synskadade i huvudstadsregionen. Med en fast samlingspunkt kunde man ordna en mera regelbunden träffverksamhet.
År 1959 startade Syntjänsten som förmedlade personer som utan ersättning hjälpte synskadade med ledsagning, läshjälp och annat praktiskt. Till uppgifterna hörde också att ledsaga synskadade från övriga delar av landet som besökte Helsingfors. Större fester och samlingar ordnas under denna period i församlingshemmet på Suoniogatan. Småningom kom också läger, resor och rekreationsverksamhet med. Samfundet ordnade kurser i samarbete med Helsingfors Arbis och anslöt sig också till Svenska upplysningsbyrån som senare blev Svenska studieförbundet och Svenska studiecentralen. Studiecirklar var mycket populära. Allt detta kunde synskadade i Helsingfors och dess grannkommuner ta del av innan den egentliga kretsverksamheten inleddes. Synskadade från andra regioner deltog mest i förbundets styrelsemöten, andra stormöten samt i läger och resor.
Samfundet hade dessutom ett livligt samarbete med Församlingsförbundet och församlingarna i Helsingfors. På lördagar ordnades andliga träffar för medlemmarna. Mera om synskadeverksamheten från början av 1900-talet till 1970-talet kan man läsa om i Förbundet Finlands svenska synskadades historiker.
Kretsverksamheten inleds
I början av 1970-talet ville Samfundet Finlands svenska Blinda modernisera sina stadgar och verksamhet. Man ville till exempel använda begreppet synskadade i stället för blinda som är mera begränsat. Nya stadgar och det nya namnet Finlands svenska synskadade r.f. (FSS) togs i bruk år 1972. I denna process dök en tanke upp om att föra verksamheten närmare medlemmarna genom att bilda regionala kretsar. Detta kunde också underlätta finansieringen. Modellen kom från andra nordiska länder. En av initiativtagarna och pådrivarna var Aili Alexandersson som då jobbade som lärare i Norge. FSS övertalade henne att ta ett års tjänsteledighet för att marknadsföra och dra i gång kretsverksamheten också i Finland. Förbundet tillsatte år 1972 en kommitté för att planera kretsverksamheten i FSS och uppgöra modellstadgar. Men det var en utmaning att hitta synskadade som kunde var intresserade att delta i verksamheten. På den tiden fanns inga register över synskadade personer.
Aili Alexandersson åkte runt i regionerna och övertalade aktiva synskadade att bilda kretsar inom FSS. I vissa regionen var det litet tveksamt till en början men synskadade i Österbotten och på Åland nappade på idén först och grundade regionala kretsar inom Finlands svenska synskadade redan år 1972. Mellersta och östra Nyland och Åboland kom med ett år senare, Västnyland först år 1975.
Exakt datum när mellersta Nylands krets kom i gång med planeringen finns det inte uppgifter om i föreningens arkiv. Det första bevarade protokollet är daterat 3.10.1973 då Harald Furu, Maj-Lis Lindström, Göta Rosenberg och Stig Lindlöf samlades och bildade ”Svenska synskadade i Mellersta Nylands kretskommitté”. Till ordförande för kommittén utsågs Harald Furu. Under hösten 1973 utarbetades ett förslag till stadgar och planer och budget för verksamheten år 1974. Modell hade man från de kretsar i Österbotten och på Åland som redan grundats år 1972. Också Finlands svenska synskadade r.f. bidrog med råd och praktisk information. Kretsarna fick till exempel en modell över hur man skall ordna sin kontoplan och bokföring.
Kretskommittén sammankallade till ett allmänt möte den 4.12.1973 då stadgarna för kretsen godkändes. Detta datum kan betraktas som startpunkten för Mellersta Nylands krets inom FSS. Till kretsens första ordförande år 1974 valdes Tor Hanner. Övriga i styrelsen var Gösta Eriksson, Harald Furu och Carola Jarding.
Syftet med kretsen var att skapa aktivitet och kontakt för att bryta den isolering många synskadade hade hamnat i. Dessutom var kretsens uppgift att erbjuda medlemmarna fritidsaktiviteter genom samkväm, kurser, utflykter och annat. Nytt var också att man nu första gången började ordna med färdtjänst för synskadade.
Verksamhetsområdet för Mellersta Nylands krets inom FSS var från början och är fortfarande Helsingfors, Esbo, Grankulla, Kyrkslätt, Vanda och Sibbo. Det alla inte känner till är att också de västnyländska kommunerna från Sjundeå till Hangö till en början administrativt hörde till mellersta Nylands krets. I mellersta Nylands arkiv finns ansökningshandlingar då kretsen sökte bidrag av de västnyländska kommunerna. Jo-nej, först i februari år 1975 grundade Västnyland en egen krets men man torde ha haft litet verksamhet i Västnyland också innan kretsen bildades officiellt. Östnyland grundade däremot sin krets några veckor före mellersta Nyland.
De första egentliga verksamhetsåren
Verksamheten inom Mellersta Nylands krets kom raskt i gång redan det första hela verksamhetsåret. Regelbundet ordnades tisdagsträffar med program för alla medlemmar och dessutom separata månatliga pensionärsträffar. Det behöver knappast nämnas att allting skedde i god talkoanda utan ekonomiska ersättningar till funktionärerna. I praktiken var det styrelsen som ordnande verksamhet. Styrelseledamöterna hade egna ansvarsområden. Programmet var till sin natur liknande som idag såsom besök på Trafikverket, yoga, bingo, historier på bygdemål mm. Till och med en danskurs med Åke Blomqvist ordnades. Den första rekreationsresan sträckte sig till Kouluranta i Keuruu.
Verksamheten finansierades till en början med stöd av FSS, Luciamedel, kommunala bidrag och deltagaravgifter. Dessutom kunde man anhålla om medel från Syntjänstens basar. Men man kunde också få bidrag från privata firmor i form av livsmedel till fester och basarer eller enskilda bidrag till exempel av Lions. Den största utgiftsposten var bidrag till synskadades resor, en slags början på färdtjänsten. Träffarna ordnades mestadels i Anna-hemmet på Fredriksgatan 68 invid Tempelkyrkan. Från hösten 1978 fick kretsen använda den så kallade Nylandssalen, i Finlands svenska synskadades nya utrymmen på Nylandsgatan 25 i Helsingfors.
Kretskommittén leddes under slutet av 1970-talet av Karl-Johan Löfman och Kai Riska. Gun-Maj Silander inledde också sin långa förtroendemannakarriär redan år 1974. Nämnas kan att protokollen från perioden 1974 - 1977 finns endast i punktskrift. Efter det var protokollen några år handskrivna av sekreteraren Juhani ”Jussi” Salonen.
Växande verksamhet
Verksamheten blev mycket omfattande i slutet av 1970-talet. Den var välorganiserad med särskilda ansvarspersoner. Kretskommittén ansvarade för programmet på tisdagsträffarna, Karl-Oscar Skogster ansvarade för andaktsträffar, Syntjänsten stod för pensionärsträffar medan Karl-Johan Löfman ordnade teaterbesök. Motionsverksamheten leddes av Harald Furu och Tor Hanner var studieombudsman. Kurser ordnades tillsammans med Helsingfors Arbis där bland andra Ebba Åhman under många år lärde medlemmarna att tillreda mat och baka. Men också traditionella synskadekurser som punktskrift och abakusräkning arrangerades. Dessutom ordnades författarkvällar samt utflykter och träffar med andra kretsar. Kretsen hade i slutet av 1970-talet ca 140 synskadade medlemmar. De stödjande medlemmarnas antal var tidvis större.
Den som gör deltagarstatistik i dag skulle bli grön av avund. Vad sägs om 11 teaterbesök med sammanlagt 303 deltagare år 1978! I fester deltog ofta över 80 deltagare och i utflykter minst 30 medlemmar per gång.
1980-talet
Verksamheten stabiliseras
I och med att mellersta Nylands krets inom Finlands svenska synskadade (FSS) fick förfoga över ett eget verksamhetsutrymme kunde verksamhets stabiliseras. För större sammankomster lånade kretsen församlingens utrymmen på Suoniogatan i Berghäll. Till god hjälp för kretsverksamheten var också att föreningens aktiva styrelseledamot Gun-Maj Silander fick anställning på FSS där hon bland annat organiserade Syntjänstverksamhet och lockade med nya personer som kunde hjälpa synskadade. Gun-Maj brukar med glimten i ögat påpeka att Syntjänten också blev något av en äktenskapsförmedling. Samtycke uppstod mellan flera synskadade och deras ledsagare och livslånga förbindelser knöts.
I början av 1980-talet fortsatte man i beprövad stil. Tisdagsträffar med program, till exempel musik av Cumulus, pensionärsträffar med program andra tisdagen i månaden medan andliga träffar ordnades den tredje tisdagen i månaden. Årligen ordnades, med hjälp av Syntjänsten, basarer som gav ett välkommet bidrag till kretsens kassa. En vårfest samt en julfest har nu också blivit tradition. Kretsens årsbudget var ungefär 30 000 mark per år denna tid.
År 1982 skedde ett visst generationsskifte inom styrelsen. Bertel ”Bebbe” Sundén inledde en långvarig karriär som kretsordförande och styrelseledamot. Bebbe ledde ordet 1982 - 1986 och 1990 - 1991 samt ytterligare tre år i slutet av 1990-talet. Nya yngre förmågor som Glory Johansson och ett år senare Kenneth Ekholm kom med i styrelsen. För kontinuiteten svara Gun-Maj Silander. Också Evald Petterson kom med i början på åttiotalet och var viceordförande nio år i sträck. I slutet av 80-talet blev Carl-Gustaf Aminoff en aktiv informatör i föreningen. Det kan påpekas att det ofta var en tävlan om platserna i styrelsen med jämna omröstningar på årsmötena.
Den förnyade styrelsen satsade nu mera på intressepolitisk verksamhet vid sidan om rekreationsverksamheten och kamratstödet som de numera heter. Nu inleddes till exempel kontaktpersonsverksamhet där synskadade fungerade som faddrar för nya medlemmar. Målet vara att stimulera nya medlemmar att komma med i verksamheten. Deltagande i motionsverksamheten blev också livligare. Motionsläger med till exempel skidning, vandring och tandemcykling ordnades vanligen av FSS för samtliga kretsar.
Träffverksamheten fortsatte och år 1983 hade man besök av synskadade från Zambia medan Knud Möller berättade om hur det var att vara utrikeskorrespondent. Bara för att nämna några exempel av det rikliga programmet. Utflykter och resor till mera fjärran mål ökade. Samma år gjordes en studieresa till Budapest. Tre år senare stod Zell am See i Österrike i tur och år 1998 var man i London. Under 1980-talet tid blev också de så kallade Branddepåfesterna i Hangelby, Sibbo smått legendariska. Festerna ordnades av Oscar Lindroos.
Ser man på
Kretsen beslöt att fira sin 10-åriga verksamhet med en fest den 12 maj 1984 på Tekniska föreningen i Helsingfors. Då var det premiär för storsatsningen ”Ser man på” som kretsens teatergrupp producerat. Man hade lyckats vidtala Lars Huldén att skriva revytexten med musik av Kaj Chydenius. För regin stod Martin Kurtén och Martina Motaleff. Nio synskadade medlemmar och två seende kretsmedlemmar medverkade. I revyn behandlas olika situationer som synskadade kan hamna i samt vilka attityder man kan stöta på, som att man talar med ledarhunden i ställer för med den synskadade.
Det blev succé och revygruppen fick flera anbud att uppföra revyn. Föreställningar hölls för föreningen Tröskeln, Finlands svenska synskadades årsmöte och på Svenska Blindskolans skolavslutning. På hösten fick också en grupp grundskolelärare se den. Höjdpunkten blev en resa till Huseby utdanningssenter för synhemmede i Norge.
I mitten av 1980-talet utvidgades verksamheten ytterligare. Längre utflykter och resor ordnades i större utsträckning. Kretsens första sommarläger ägde rum på Åland sommaren 1985. Genom samarbetet med Helsingfors arbis arrangerade biblioteksrådet Barbro Boldts högklassiga föreläsningsserier med många kända författare. Finansieringen av verksamheten underlättades då FSS erhöll ett testamente av Mary-Ann Frelander. Avkastningen från fonden med hennes namn bidrog till att finansiera kretsens rekreationsverksamhet. Fonden förvaltades under kretsens tid av FSS. Utrymmesmässigt fanns nu också möjligheterna att ordna kurser, läger och diskussioner på semesterhemmet Onnela i Tusby.
FSS organiserar om
Mot slutet av 1980-talet växte FSS och det blev trångt i Nylandssalen då förbundets personal behövde arbetsutrymmen. Mellersta Nylands krets fick därför ordna en del av sin verksamhet i det nya dagcentret på Rödbergsgatan. I slutet av år 1987 publicerade FSS förslag till en omorganisering av hela synskadeverksamheten. Tanken var ombilda Finlands svenska synskadade till ett renodlat förbund med enbart distriktsföreningar som medlemmar. De synskadade skulle vara medlemmar endast i distriktsföreningarna. Om detta inte var möjligt var alternativet att de synskadade är medlemmar såväl i distriktsföreningen som i förbundet.
I båda alternativen innebar det att synskadade i regionerna skulle bilda nya registrerade föreningar som blir juridiskt självständiga sammanslutningar. Kretsstyrelsen i mellersta Nyland förordade i ett utlåtande modellen med enbart föreningar som medlemmar i förbundet. Förbundets möte beslöt dock att gå in för såväl person- som föreningsmedlemmar i förbundet eftersom huvudförslaget inte fick tillräckligt majoritet. Uppenbarligen var medlemmarna rädda att mista den trevliga samvaro med andra synskadade från hela landet som FSS årliga möten erbjöd.
Endast ordinarie, synskadade, personmedlemmar har nu rösträtt i Förbundet med undantag av de stödjande medlemmar som var medlemmar då FSS ombildades till ett förbund. En uppnådd rösträtt kan ju inte fråntas en medlem.
En förening grundas
Som ovan nämnts har Finlands svenska synskadade r.f. antagit nya stadgar för att ombilda verksamheten till ett förbund med såväl distriktsföreningar som personmedlemmar. Stadgarna för Förbundet Finlands svenska synskadade rf godkändes 28.3.1990. ”Förbundet” senare i texten syftar uttryckligen på FSS. Under år 1989 fick kretsarna förslag till stadgar för att kunna grunda nya regionala distriktsföreningar. I praktiken omvandlades alltså kretsarna till självständiga föreningar. Verksamhetsområdena blev oförändrade. De synskadade i regionen sökte först om medlemskap i distriktsföreningen varefter samma ansökan behandlades av förbundet. Man blev således medlem i två separata registrerade föreningar. Detta leder fortsättningsvis till en viss förvirring. I praktiken förstod dock inte alla medlemmar eller allmänheten skillnaden mellan dessa föreningar. Huvudsaken vara att man var medlem i en synskadeförening.
I mellersta Nyland grundades föreningen Svenska synskadade i mellersta Nyland rf. den 20.12.1989. Stadgarna godkändes av Patent- och registerstyrelsen 6.3.1990. Enligt stadgarna var föreningens syfte att fungera som en intresse- och kontaktorganisation för svenskspråkiga synskadade i Esbo, Grankulla, Helsingfors, Kyrkslätt, Sibbo och Vanda. Föreningen hade det första verksamhetsåret 217 ordinarie (synskadade) medlemmar och 8 stödjande medlemmar. Endast ordinarie – synskadade - medlemmar hade rösträtt i distriktsföreningen. Också styrelsen på sex personer kunde bestå av endast ordinarie medlemmar. Föreningen brukar förkorta sitta namn till SSMN. Men föreningsmedlemmar och andra i förbundet började snabbt att kalla föreningen till ”Mellis”. Det officiella namnet är ju onekligen ganska långt men behövs för att beskriva verksamhetsområdet. I denna skrift syftar ordet ”föreningen” uttryckligen på Svenska synskadade i mellersta Nyland r.f.
I samband med att föreningen grundades fick den tillgång till nya verksamhetsutrymmen på Fredriksgatan 35 i Helsingfors. Det var i samma hus som Förbundet. Föreningen fick också genom ett avtal med FSS hjälp av föreståndaren på dagcentret, Beata Heinonen, som var anställd av Förbundet. Föreningen får tacka förbundets disponent Sven Rosenberg som fick nys om möjligheten för FSS att köpa dessa utrymmen. Sven var också många år med i styrelsen för Svenska synskadade i mellersta Nyland.
1990-talet
Verksamhetscentret Tian
Arbetet med att bygga upp det nya verksamhetscentret på Fredriksgatan fortsatte år 1989 och 1990. FSS donerade de möbler som behövdes men det var svårt att hitta personal på deltid. En stor del av verksamheten skedde ännu med talkokrafter och med bistånd av Beata Heinonen. Grundstrukturen i verksamheten var den samma som under kretstiden. De regelbundna dagträffarna har nu flyttats till måndagar. På torsdagar hade man i regel kvällsträffar så att medlemmar som var med i arbetslivet också kunde delta. Dock inte varje torsdag. Här var temat ofta av intressepolitisk natur. Från och med år 1994 började man kalla centret ”Tian”. Namnet hänvisar till adressen för lokalen på Fredriksgatan 35 B 10.
Kurs- och studieverksamheten fortsatte. Genom studiesekreterare Christina ”Chrisse” Långs aktiva insatser blev samarbetet med Studiecentralen Svenska studieförbundet intensivare. Samarbetet med Helsingfors Arbis fortsatte också. Typiska kurser var rottingproduktion, punktskrift och matlagning. Också vårutflykten och vårbasaren i samarbete med Syntjänsten fanns kvar. År 1991 företogs också en resa till Bornholm.
Det administrativa ansvaret föll i början av föreningsåren på Stefan Andersson som var sekreterare och Wanda Nyberg som varit kassör sedan år 1978. Under kretstiden gjorde Kristina Sten kretsens bokslut medan Stefan Andersson också tog över bokföringen år 1991.
Distriktssekreterare och aktivare verksamhet
Den 1 augusti 1992 blev en milstolpe i kretsens och föreningens historia. Då blev föreningen också arbetsgivare i och med att Carita Häggman anställdes som den första distriktssekretaren på deltid. Anställningen möjliggjordes genom att Förbundet beviljat stöd för avlöning av personal till alla distriktsföreningar. FSS fick i sin tur stöd av Penningautomatföreningen för detta ändamål. Egentligen beslöt föreningen om sin första anställning redan hösten 1991 efter att man sagt upp avtalet med FSS om att förbundets anställda Beata Heinonen skulle bistå föreningen med evenemangsarrangemang. Men den person som valdes tog sedermera inte emot tjänsten. Gun-Maj Silander fungerade också en kort tid som distriktssekreterare hösten 1991. Under våren 1992 arbetade också Lisa Granqvist likaså endast en månad som sekreterare men kunde sedan inte fortsätta i föreningen.
I och med anställningen av distriktssekreterare blev verksamheten ännu livligare. Då styrelsen avlastades från praktiska arrangemang kring träffar och annan verksamhet kunde man koncentrera sig mera på utveckling och intressepolitisk verksamhet. Styrelsen tillsatte ett aktivitetsutskott som initierade olika former av verksamhet. Vidare uppgjordes en broschyr om föreningen som kunde ställas fram vid utställningar och jippon som föreningen deltog i. Samarbetet med FSS skedde via samarbetskommittén.
Ytterligare kan omnämnas att avkastningen av den traditionella basaren som ordnats av Syntjänsten hittills gått till förbundet som sedan i sin tur beviljat bidrag till distriktsföreningen. Syntjänsten har ju grundats av förbundet redan på 1950-talet. Från och med år 1993 tillkommer basarens hela avkastning Svenska synskadade i mellersta Nyland. Basaren flyttas nu också till hösten som en del av programmet under Blindveckan i november. Syntjänstpersonalen hjälpte fortfarande till med det praktiska men också föreningens medlemmar och personal deltog. Litet senare, år 1997, övertog föreningen också förmedlingen av syntjänstuppdrag.
Föreningen satsade mycket på motion i början av det sista årtiondet på nittonhundratalet. Vattengymnastiken som pågår än idag inleddes år 1993. Den leddes bland andra av Caj ”Ståla” Ståhlström. Annan motion var vanligen promenader och lätt gymnastik. Även danskvällar kan väl anses som såväl nöje som motion. Individuell regelbunden motion stöddes genom att en liten ersättning för personliga ledsagare. Medlemmarna kunde också få stöd för delta i förbundets motionsläger för alla distrikt. Förbundet ordnade till exempel tandemläger och fjällvandringar som var mera krävande.
År 1993 var ett ovanligt aktivt verksamhetsår. Då firades också att det förflutit 20 år sedan kretsverksamheten inleddes. Tillsammans med FSS deltog föreningen i en landsomfattande informations- och medlemsvärvningskampanj. I kampanjen ingick en bussturné och budkavle i Svenskfinland, information till beslutsfattare, öppet hus på Verksamhetscentret/Tian med mera.
Som en anekdot kan nämnas att den livliga verksamheten i ”Mellis” ledde till att övriga distriktsföreningar började protestera mot att våra meddelanden i Medlemsbandet på kassett blev så långa att övriga föreningars material inte alltid rymdes med.
Tekniken utvecklas
Såväl kontorstekniken som de tekniska hjälpmedlen för synskadade utvecklades mycket på 1990-talet. Föreningen kunde genom privata donationer anskaffa hjälpmedel som medlemmarna kunde använda på Tian eller i vissa fall också låna hem. Läs-TV:n var populära då. Den 5.10.1994 gjorde föreningen det historiska beslutet att man beslöt att anskaffa en ”datoranläggning med laserskrivare” till kansliet. Datorer föråldras snabbt och redan 1998 kunde föreningen med hjälp av Odd Fellows och Helsingfors telefonförening förnya datorerna. En dator kunde då ställas till medlemmarnas förfogande.
Också informationen till synskadade förbättrades an efter. På 1990-talet lästes dagstidningar och annan information ännu in på C-kassett som sedan postades till mottagaren. I övriga distrikt grundades taltidningsföreningar för detta men inte i Mellersta Nyland. Här var det FSS som stod för inläsningen och distributionen av Hbl. Föreningen sände också då och då egna informationskassetter som producerades av Kurt Trontti. Men normalt användes FSS Medlemsband som huvudkanal för informationen. Det kom också ett anbud till föreningen om att göra radiosändningar i Närradion. Men till det räckte inte resurserna.
Intressebevakning och kontaktverksamhet
Ett av föreningens mål är ju att bevaka medlemmarnas intressen. Huvudansvaret för intressebevakning på riksnivå hade förbundet FSS men lokalt var föreningen aktiv särskilt i frågor som gällde transporter, trafiken och gatumiljön. Så gått som årligen uppmärksammades något problem på Vita käppens dag den 15 oktober eller under Blindveckan i november. Till exempel år 1992 sändes en resolution till Riksdagens trafikutskott där man krävde att olika slags gatuarbeten och undantagsarrangemang måste utmärkas bättre med rejäla skyddsbommar och inte enbart en flaggmarkering som man inte märker med vita käppen. Helsingfors stads trafikverk fick också upprepade påhälsningar och förbättringsäskanden. Så småningom ledde detta faktiskt till förbättringar. År 1999 var det dags för en kommunstafett där distriktsföreningarna och FSS besökte alla kommuner föreningarna verkade i.
De intressepolitiska diskussionerna gick under namnet ”Fritt Forum”. År 1993 förhandlade man till exempel fram möjligheten till syntolkad teater på Lilla Teatern och Svenska Teatern.
Föreningen hade också en aktiv kontaktpersonsverksamhet. Kontaktpersonen fungerade som en länk mellan medlemmen och föreningen. Till uppgifterna hörde också att kontakta medlemmar som inte deltog i verksamheten för att höra sig för vad de önskar sig av föreningen eller bara för att prata bort en stund.
Ekonomin förstärks
Som tidigare nämnts fick Svenska synskadade i mellersta Nyland tillgång till avkastningen av Mary-Ann Frelanders fond som stödde rekreationsverksamhet för synskadade. I början av 1990-talet fick föreningen också ta över förvaltningen av fonden. FSS förvaltade då också en fond som grundats efter testamente av Ulla Witte. Dess medel skulle användas för synskadade helsingforsbor. Trots anhållan ville FSS till en början inte överföra också denna fond till föreningen. Men man gav en del av avkastningen för att användas i mellersta Nylands verksamhet. År 1994 överfördes fondens förvaltning och avkastning i sin helhet till Svenska synskadade i mellersta Nyland rf.
Föreningen fick fortsättningsvis stöd av FSS och Penningautomatföreningen för att anställa personal. Dessutom stödde kommunerna föreningen, höstbasaren gav årligen 6 000 till 11 000 mark, det inflöt sporadiskt donationer från firmor, Lions klubbar, Logen nr 2 Nylandia, Luciamedel från Folkhälsan, kursbidrag från Svenska studiecentralen mm. Ekonomin övervakades under hela årtiondet av revisorerna Christina Lång och Bengt-Robert Antell.
Rekreationsverksamheten i slutet av seklet
Rekreationen bestod som tidigare av olika former av gemensam verksamhet. Dels motion, dels utflykter, resor och läger. Ibland till och med längre utlandsresor. Under 1990-talet ordnades tre resor till Sverige och några inom landet. Längst bort sträckte sig resan till Jersey i Engelska kanalen. Dessutom ordnades läger i Labbnäs och Lappnor. Det korta endagsutflykterna var otaliga. Resorna och utflykterna uppskattades eftersom man då kom bort från den grå vardagen och fick umgås med andra i samma situation.
2000-talet och nya vindar
Omorganiseringar
Det nya seklet medförde också en hel del förändringar i Svenska synskadade i mellersta Nylands administration. Distriktssekreteraren Carita Häggman ville studera och beviljades tjänsteledighet till 50 procent. I stället anställs Carola Forstén med 10 arbetstimmar i veckan. DS-tjänsten delas således mellan två personer år 2000. Också styrelsen förnyades då Sergius Colliander först övertog ordförandeposten för ett år. Efter det leddes föreningen fem år av Gun-Maj Silander. I ekonomiförvaltningen beslöt styrelsen att övergå till att betala fakturor via nätbanken. Det innebar att bokföraren Stefan Andersson också övertog fakturabetalningarna. Från år 2001 blev Andersson kassör medan distriktssekretaren övertog sekreterarskapet i styrelsen. Wanda Nyberg fortsatte dock att ännu några år sköta handkassan som hon hade gjort sedan år 1978.
Grundverksamheten för medlemmarna fortsatte i samma banor som medlemmarna var vana vid. Måndagen var allmän träffdag med olika varierande program och inbjudna föreläsare. Torsdagsträffarna kallades nu för Café Tian och ägde rum en till två gånger i månaden och vanligen på kvällstid. Utflykter i näromgivningen ordnades. Populära var också träffarna ”Musik med Mustelin” där Nils Mustelin berättade om och spelade klassiska mästerverk. Föreningen deltog också med ett lag i Boccia-tävlingar och frågesport. De viktigaste kurserna var fortsättningsvis rottingarbete och vattengymnastik samt matlagning på Helsingfors arbis. Också teaterbesöken fortsatte men inte i en sådan omfattning som kretsen hade i början av sin verksamhet. Ytterligare kan nämnas att föreningen ordnade fotvård för medlemmarna. Föreningen strävade till att erbjuda ”Tian” som ett vardagsrum för medlemmarna. Man kunde titta in utan orsak.
Styrelsen leddes i mitten och alldeles i slutet av årtiondet av Carola Blomstedt. Däremellan var Magnus Nyström och Sigrun Bessadottir ordförande var sitt år. Nämnas bör också att många arbetade frivilligt för föreningen utan att ha en officiell position. Till exempel DajLis Lindqvist med hjälpredor såg ofta till att köket fungerade och serveringen sköttes under föreningens sammankomster.
Intressebevakningen var aktiv i början på det nya seklet. Föreningen hade representation i flera handikappråd i regionen och samarbetet med Helsingin- ja Uudenmaan näkövammaiset fungerade väl. Medlemmarnas färdtjänst diskuterades i många år då kommunerna började planera nedskärningar i rätten att anlita en privat taxi. Däremot fungerande samarbetet med FSS inte alltid smärtfritt. Föreningen och förbundet hade tidvis olika uppfattning om vilken verksamhet som skulle stödas och vem som skulle göra vad. Enligt uppgift gällde samma problematik också i andra distriktsföreningar. För att försöka förbättra situationen grundades år 2003 i FSS ett rådgivande planeringsråd som behandlade samarbetsfrågor. Varje distrikt fick årligen utse två representanter till planeringsrådet som sammanträdde några gånger per år.
Bättre ekonomiska förutsättningar
Men faktum var att Förbundet Finlands svenska synskadade stod för en stor del av distriktsföreningarnas finansiering. Dels var det förbundets egna medel men stödet från Penningautomatföreningen var också betydande. Föreningens egendom växte också med 400 000 euro hösten 2003 då vi fick ta emot ett testamente av Eva Birgit Liljelund. Det sammanlagda kapitalet för föreningens tre testamentsfonder uppgick nu till över 800 000 euro. Avkastningen från dessa möjliggjorde en bredare verksamhet till förmån för medlemmarna och andra synskadade i regionen. År 2010 kunde föreningen motta ytterligare ett testamente av Helga Fagerström. Kapitalet växte då med drygt 100 000 euro. I och med den ökande egendomen beslöt föreningen att från år 2007 välja auktoriserade revisorer för att granska föreningens verksamhet och ekonomi. CGR Eva Bruun var föreningens huvudrevisor från 2007 till 2021.
Föreningens distriktssekreterare Carita Häggman slutade den 30.6.2003 efter drygt 10 år på posten. Hon efterträddes av Jessika Luther. I augusti 2006 övertogs stafettpinnen av Tiina Sandelin som var anställd i 3 år. Därefter tog Heidi Simonsen över uppgiften i september 2009. Men också hon stannade bara två år. Det har tyvärr varit svårt att engagera långvariga distriktssekreterare i Mellersta Nyland. Här inverkar säkert att arbetet är ett deltidsjobb på ca 55 procent av ordinarie arbetstid. Som känt är det svårt att leva på deltidsjobb i huvudstadsregionen.
Nya utrymmen på Parisgränden
Svenska synskadade i mellersta Nyland hade sedan 1989 trivsamma verksamhetsutrymmen i Verksamhetscentret Tian på Fredriksgatan 35 i centrala Helsingfors. Men faktum var att lokalen var ganska omodern och inte planerad för ändamålet. Tillgängligheten var skral och luftväxlingen minimal. Hissen var trång och såväl vid ytterdörren som inne i trapphuset fanns några trappsteg som ställde till det för somliga medlemmar. Eftersom lokalen egentligen var en bostad måste man också sitta i två eller tre olika rum då det var större samlingar.
Förbundet FSS brottades med liknande problem i andra ändan av huset och beslöt år 2006 att börja planera nya verksamhetsutrymmen för såväl förbundet som distriktsföreningen. Sommaren 2009 stod nya utrymmen klara i Majstad, eller Arabiastranden. Förbundets utrymmen döptes till Synvillan medan mellersta Nyland döpte sitt utrymme till Hörnan. Föreningen hade nu tillgång till ca 150 m² samlings- och kontorsutrymmen på Parisgränden 2 A 3. Utrymmena var fullt tillgängliga med en rymlig hiss. Köket var dock litet snålt tilltaget. Belysningen var också anpassad speciellt för synskadade. Planeringen av inredningen sköttes förtjänstfullt av Carola Blomstedt och Jarkko Setäla var år 2009 anställd som flyttningskoordinator.
Föreningen var i princip nöjd med de nya utrymmena som var luftiga och användarvänliga. Alla medlemmar kunde dock inte fullt acceptera flytten då man ansåg att Parisgränden var för lång borta från centrum. Många synskadade kunde ännu orientera sig i centrum av Helsingfors medan Arabiastranden var helt nytt för dem. Också föreningens medlemmar i Esbo fick nu en betydligt längre väg till verksamhetscentret. Därtill förekom det problem med taxitrafiken. Av någon anledning hade taxibilarna svårt att hitta exakt till ingången i den lilla Parisgränden. Detta bidrog ytterligare till vissa medlemmars avoghet mot de nya utrymmena. Faktum är att deltagarantalet i föreningens verksamhet har minskat sedan flytten till Arabiastranden. Det beror säkert också på att medelåldern bland medlemmarna nu är betydligt högre än på 1900-talet och på problemen med kommunernas färdtjänst.
2010 och 2020-talet
Traditionell och ny verksamhet
Själva föreningsverksamheten fortsatte i traditionell stil i de nya lokalerna. På måndagar var det dagträffar med program och minst en gång per månad kvällsträff på torsdagar. Därtill var det som tidigare olika utflykter, teaterbesök, resor, promenader och liknande. Förstås fortsatte även kurs- och motionsverksamheten. Särskilt styrka och balans samt vattengymnastik i samarbete med Folkhälsan har varit långkörare. Vattengymnastiken finansieras helt av Folkhälsans egna fondmedel. Även sittdans och mimoselträning var populära nu. Dessutom hade föreningen en minneskurs med Reidar Wasenius. Minst en gång per år ordnades motionsveckoslut på Onnela i Tusby. År 2010 var det också föreningens tur att tillsammans med Östnyland arrangera friidrotts- och bocciaturneringen mellan alla distriktsföreningar. Föreningens boccia-lag med Gun-Maj Silander, Dajlis Lindqvist och Carola Blomstedt var framgångsrikt i flera turneringar.
Intressebevakningen var ganska aktiv. Huvudansvaret för den nationella intressebevakningen bars av Förbundet. Distriktsföreningarna tog upp lokala frågor som trafikförbindelser och färdtjänst. Samarbetet med Helsingin ja Uudenmaan näkövammaiset (HUN) fortsatte och föreningen hade representanter i några av medlemskommunernas handikappråd. Varje år ordnades program på Vita käppens dag den 15 oktober och under Blindveckan i början av november.
Föreningen satsade också på kontakten till medlemmarna och deras anhöriga. Med några års mellanrum försökte föreningen nå alla medlemmar för att höra sig för vad de förväntar sig av föreningen. Anhöriga bjöds in till anhörigträffar och nya medlemmar fick delta i informationsmöten. Därtill gjordes försök med väntjänst så att medlemmarna helt enkelt kunde ringa och prata en stund utan särskild orsak. Däremot lyckades man inte så bra med att rekrytera nya ledsagare till Syntjänsten. Till slut blev medelåldern för ledsagarna så hög och antalet ledsagare så få att belastningen blev för stor. Föreningens förmedling av syntjänstuppdrag upphörde i mitten av 2010-talet.
I och med teknikens utveckling blev informationsverksamheten mångsidigare. Traditionellt har föreningen informerat medlemmarna genom förbundets Medlemsband och tidningen Finlands synskadade (numera Synvinkel). Men också hemsidor, sociala media och e-postmeddelanden kom med i bilden det andra årtiondet på 2000-talet. Men traditionella informationsmedel som punktskrift och storstil finns också kvar. Unga synskadade uppskattade olika diskussionsforum i sociala media.
En annan del av informationsverksamheten är information till allmänheten. Föreningens styrelsemedlemmar deltog ofta i radio- och TV-program för att informera om hur synskadade upplever till exempel trafiken. Man ordnande också så kallade mörker-kaféer där man serverades och åt i totalt mörker.
Styrelse och sekreterare
Föreningens styrelse föryngrades betydligt. Nu fanns ingen kvar av dem som var med och bildade kretsen med undantag av åren 2017 och 2018 då Gun-Maj Silander gjorde comeback i föreningsstyrelsen. Gun Maj är också föreningens mesta styrelseledamot och ordförande då hon suttit sammanlagt 29 år i styrelsen därav fem som ordförande. Kenneth Ekholm hade också rutin från 1980-talet. Nya i styrelsen var Camilla Hellstedt som var ordförande ett år och har varit vice ordförande 6 år, Sune Huldin ordförande 6 år och i slutet av årtiondet övertog Petri Nokkala ordförandeposten. Intresset för styrelseposterna avtog märkbart i slutet av årtiondet. Det blev allt svårare att få medlemmar att ställa upp i styrelsen. Genom en stadgeändring skars styrelseledamöternas antal ner till fem. Men fortfarande får endast ordinarie medlemmar bli invalda i styrelsen i mellersta Nyland. Många distriktsföreningar tillåter att stödjande medlemmar är med i styrelsen.
Hösten 2011 övertog stödjande medlem Barbro Pietiäinen uppgiften som distriktssekreterare. Hon efterträddes i början av 2014 av Nina Liemola som dock avgick för nya uppgifter redan våren 2015. På hösten samma år gjordes ett försök med två DS. Monica Andersson och Ulla Jensen delade då på arbetstiden. Men det ansågs klarare att ha endast en ansvarsperson så Ulla Jensen valdes till DS från början av är 2016. Följande DS var Ira Grandén som tillträdde i augusti 2019. Då hon avgick under pandemin i början av år 2021 och verksamheten låg nere sköttes DS-uppgifterna tillfälligt av kassör Stefan Andersson. Efter det hade föreningen ytterligare en kortvarig sekreterare Astrid Söderlund från augusti 2021 till november 2022. I skrivande stund, hösten 2023, är Henrik von Martens förenings distriktssekreterare.
Sjunkande intresse
Verksamheten fortsatte under andra hälften av 2010-talet på samma sätt som medlemmarna vant sig. Tyngdpunkter i verksamheten var fortfarande dagträffar och kvällsträffar då och då. En ny regelbunden programserie var musikträffar med Christian Holmqvist. Han spelade olika slags musik och berättade om artisterna. Program på kvällar minskade an efter som en allt mindre andel av medlemmarna var med i arbetslivet och medelåldern i medlemskåren steg. Många synskadade vill inte heller röra sig ute under den mörka delen av dygnet. Bekymmersamt är att i träffarna deltar samma medlemmar som gjort det redan i årtionden. Ytterst sällan lyckas man locka med nya medlemmar.
Också klassiker som rottingarbete och punktskrift ingick tidvis i programmet men har inte ordnats de fem senaste åren.
Varje år ordnades tre till fyra teater- eller konsertbesök. År 2016 skaffade föreningen en syntolkningsutrustning så att teaterbesökarna fick en beskrivning av vad som hände på scenen under föreställningen. Till och med Svenska teaterns chef Storgårds tolkade en föreställning.
Det evenemang som samlade flest deltagare var alltid föreningens julfest då föreningen bjöd på program och mat. Upp mot 50 personer kunde delta. Olika former av motion spelade också en stor roll. Förutom vattengymnastik var det yogaövningar, sittgymnastik och senare Styrka och Balans. Målet de senaste åren har också varit att förbättra medlemmarnas hälsa och kondition.
Målinriktad verksamhet
Föreningens bidragsgivare har börjat ställa högre krav på resultat i verksamheten. Såväl STEA som kommunerna hade som krav att föreningens skall satsa på att hjälpa synskadade att klara den dagliga livsföringen. Med andra ord att klara sig hemma så länge som möjligt. Här kunde föreningen bidra med att presentera hjälpmedel och ordna olika former av motion som stöder rörelseförmågan. Tillsammans med Förbundet och Folkhälsan ordnades nu årligen så kallade Må Bra-dagar med sakkunniga föreläsare. Kamratskap blev också ett ledord i verksamheten. Det innebär att de synskadade stöder varandra. Rekreationsverksamheten är ett ypperligt sätt att stöda kamratskap.
Då längre resor och läger hade allt svårare att få tillräckligt många deltagare har samarbetet med övriga distriktsföreningar ökat. Särskilt samarbetet med Svenska synskadade i Västnyland och Svenska synskadade i Östnyland är nu livligt. Det har ordnats gemensamma sommarläger i Sibbo, Pellinge och StKarins, teaterbesök och konsertbesök. En längre resa gjordes 2019 till Valamo kloster i Heinävesi och 2022 till Skördemarknaden på Åland.
En satsning på ungdomsverksamhet gjordes också med regelbundna träffar. Här måste dock påpekas att som ungdomar räknades alla från 15 till 45 år eftersom det finns så få unga synskadade bland medlemmarna. Kanske beroende på de stora åldersskillnaderna avtog intresset och verksamheten upphörde under pandemin.
Ändrade verksamhetsförutsättningar
Då medlemsaktiviteten avtog försökte föreningen med att ordna verksamhet närmare medlemmarna. En gång i månaden var det dagträff på Kampens servicecentral i Helsingfors. Enskilda träffar arrangerades också i Esbo, Grankulla och på några ålderdomshem i Helsingfors. Härmed användes verksamhetsutrymmet Hörnan mindre än tidigare. Tyvärr uppfattade Förbundet det som att föreningen inte behöver så stora utrymmen och i augusti 2019 blev föreningen uppsagd från Hörnan på Parisgränden 2 A 3. Här inverkade också att förbundet behövde inkomster. FSS erbjöd i stället nya utrymmen i ADL-köket i bottenvåningen av samma hus. Utrymmet döptes till KansliHörnan och var betydligt mindre så här rymdes endast föreningens kansli och mötesplatser för högst 15 personer. Också förbundets mötesrum fick användas av föreningen men inte heller där ryms mer än ca 20 personer. I detta sammanhang uppstod en diskussion om föreningen borde söka nya utrymmen i centrum av Helsingfors. Men det är ytterst svårt att hitta tillräckligt stora, tillgängliga utrymmen i centrum av Helsingfors till ett överkomligt pris.
De positiva med denna flytt var att lokalkostnaderna för föreningen minskade med 70 procent. I stället kunde medlen anslås för tillfälliga möteslokaler. Föreningen samarbetar därför med Folkhälsan och hyr möteslokal för en dagträff i månaden. Serveringen kan då ordnas via restaurangen i huset. Julfesten ordnas i stället på någon restaurang.
Hösten 2020 godkände föreningens möte förnyade stadgar för föreningen. Styrelsen bestod nu av endast 5 personer. Endast ordförande väljs nu på höstmötet medan vice ordförande väljs inom styrelsen. Vidare uppdaterades och moderniserades stadgarna enligt lagändringar i föreningslagen.
Pandemi
Verksamhetsförutsättningarna påverkades förstås av Covid-19 pandemin som bröt ut i mars 2020. Den påverkade starkt föreningens verksamhet. Till en början under våren 2020 begränsades antalet medverkande på träffarna och större evenemang sköts upp. Under början av hösten 2020 kunde en viss verksamhet igen ordnas. Men mot slutet av hösten pausades all verksamhet i föreningen. Endast den nödvändiga byråkratin sköttes.
Nedstängningen varade till maj 2021 då några träffar kunde hållas. Först hösten 2021 blev omfattningen av verksamheten någorlunda normal. Men alla tidigare aktiva medlemmar vågade då ännu inte delta. Först nu under jubileumsåret 2023 är verksamheten helt normal igen.
Med stöd av utbildningar som Förbundet Finlands svenska synskadade har ordnat har verksamheten på 2020-talet byggts upp genom mera strategisk planering och uppföljning av verksamheten. Deltagarantalet och -strukturen bokförs för varje enskilt evenemang och resultatanalyser görs. Det säger sig självt att också byråkratin då ökar när bidragsgivarna exaktare vill veta hur deras anslag används. Men utmaningen att locka nya medlemmar till verksamheten kvarstår då medelåldern är 74 år och 65 procent av medlemmarna är över 70 år. År 2023 har föreningen drygt 200 ordinarie medlemmar.
Utmaningar inför framtiden
Föreningar har idag svårt att locka medlemmar till styrelsen eller att hitta funktionärer som kan sköta byråkratin. Detta gäller förstås också synskadade. Det är mycket som konkurrerar om fritiden. Alla vill inte heller ta på sig det ansvar som ett styrelseuppdrag för med sig. För andra synskadade har handikappet fört med sig en sämre självkänsla. Somliga tycker att man inte klarar av något som synskadad. Andra som klarar sig trots handikappet har så mycket annat på gång att de inte hinner med föreningsliv. Med detta som bakgrund antar jag att det i framtiden blir svårare att hitta personer som vill offra sin tid för förtroendemannauppdrag i föreningen. Också funktionärer kan bli allt svårare att få trots att föreningen nu kan betala litet för tjänsterna.
Men också intresset för att delta i träffar, resor och läger minskar. Som tidigare konstaterats stiger medelåldern i föreningen hela tiden. Nya medlemmar är vanligen födda på 1930-talet och med stigande ålder är det inte enbart synen som försämras utan också rörligheten. Föreningen är därför i framtiden tvungen att gå ut närmare till medlemmarna och inte enbart locka dem till ett visst samlingsställe. Som ovan konstaterats har föreningen redan de senaste tio åren strävat till att ordna träffar på olika håll i verksamhetsområdet, till exempel i Folkhälsans hus, åldringshem eller motsvarande. I framtiden kan det bli fråga om att personlig hjälp till medlemmarna kommer att stå främst på agendan.
Ekonomiskt kan föreningen inte heller förlita sig på att stöden från välfärdsområden och STEA fortsätter i all framtid. Därför blir avkastningen av de privata donationer och testamenten som föreningen erhållit samt understöd från de stiftelser och fonder som stöder synskadeverksamhet allt viktigare för att garantera en fortsatt verksamhet alla synskadade till fromma.
KRETSENS OCH FÖRENINGENS STYRELSER 1973 - 2023
Ledningsgruppen för kretsen kallades officiellt kretskommitté men dess uppgifter motsvarade en föreningsstyrelses.
1973
Harald Furu, ordförande
Stig Lindlöf
Göta Rosenberg
Maj-Lis Lindström
1974
Tor Hanner, ordförande
Gösta Eriksson
Harald Furu
Carola Jarding
Gun-Maj Silander
1975
Karl-Johan Löfman, ordförande
Olli Lönnberg, vice ordförande
Gösta Eriksson
Doris Lönnqvist
Gun-Maj Silander
1976
Karl-Johan Löfman, ordförande
Gösta Eriksson, vice ordförande
Doris Lönnqvist
Gun-Maj Silander
Tor Hanner
1977
Karl-Johan Löfman, ordförande
Tor Hanner, vice ordförande
Carola Jarding
Kaj Riska
Gun-Maj Silander
1978
Kaj Riska, ordförande
Ragnar Lindqvist, vice ordförande
Dajlis Lindqvist
Gun-Maj Silander
Ruth Collin
1979
Kaj Riska, ordförande
Dajlis Lindqvist, vice ordförande
Ruth Collin
Gun-Maj Silander
Martin Lindqvist
1980
Kaj Riska, ordförande
Bertel Sundén, vice ordförande
Ruth Collin
Martin Lindqvist
Carola Jarding
1981
Kaj Riska, ordförande
Bertel Sundén, vice ordförande
Ruth Collin
Martin Lindqvist
Harald Furu
1982
Bertel Sundén, ordförande
Harald Furu , vice ordförande
Glory Johansson
Doris Lönnqvist
Evald Pettersson
1983
Bertel Sundén, ordförande
Evald Pettersson, vice ordförande
Glory Johansson
Gun-Maj Silander
Kenneth Ekholm
1984
Bertel Sundén, ordförande
Evald Pettersson, vice ordförande
Ester Zyskowicz
Gun-Maj Silander
Kenneth Ekholm
1985
Bertel Sundén, ordförande
Evald Pettersson, vice ordförande
Ester Zyskowicz
Gun-Maj Silander
Kenneth Ekholm
Saga Berglund
1986
Bertel Sundén, ordförande
Evald Pettersson, vice ordförande
Ester Zyskowicz
Gun-Maj Silander
Kenneth Ekholm
Saga Berglund
1987
Jan-Erik Huldin, ordförande
Evald Pettersson, vice ordförande
Ester Zyskowicz
Sven Rosenberg
Kenneth Ekholm
Saga Berglund
Börje Lindström
1988
Kenneth Ekholm, ordförande
Evald Pettersson, vice ordförande
Ester Zyskowicz
Sven Rosenberg
Carl-Gustaf Aminoff
Glory Johansson
Bertel Sundén
1989
Bertel Sundén, ordförande
Evald Pettersson, vice ordförande
Anneli Jokinen
Sven Rosenberg
Carl-Gustaf Aminoff
Glory Johansson
Ragnar Lindqvist
1990
Bertel Sundén, ordförande
Evald Pettersson, vice ordförande
Sven Rosenberg
Anneli Jokinen
Ragnar Lindqvist
Carl-Gustaf Aminoff
1991
Bertel Sundén, ordförande
Evald Pettersson, vice ordförande
Sven Rosenberg
Ester Lehtinen
Marianne Röholm
Niclas Währn
1992
1993
Ulla Jensen-Ihatsu, ordförande
Jan-Erik Huldin, vice ordförande
Ester Zyskowicz
Sven Rosenberg
Gun-Maj Silander
Bertel Sundén
1994
Ulla Jensen-Ihatsu, ordförande
Kurt Trontti, vice ordförande
Carola Jarding
Sven Rosenberg
Gun-Maj Silander
Bertel Sundén
1995
Ulla Jensen-Ihatsu, ordförande
Zenna Riipinen, vice ordförande
Carola Jarding
Sven Rosenberg
Gun-Maj Silander
Bertel Sundén
1996
Zenna Riipinen, ordförande
Bertel Sundén, vice ordförande
Monica Andersson
Sven Rosenberg
Gun-Maj Silander
Magnus Nyström
1997
Bertel Sundén, ordförande
Ulla Jensen-Ihatsu, vice ordförande
Monica Andersson
Harald Furu
Sven Rosenberg
Gun-Maj Silander
1998
Bertel Sundén, ordförande
Kurt Trontti, vice ordförande
Carola Jarding
Harald Furu
Sven Rosenberg
Gun-Maj Silander
1999
Bertel Sundén, ordförande
Kurt Trontti, vice ordförande
Carola Jarding
Ebba Durchmann
Sven Rosenberg
Gun-Maj Silander
2000
Sergius Colliander, ordförande
Kenneth Ekholm, vice ordförande
Ebba Durchmann
Harald Furu
Magnus Nyström
Gun-Maj Silander
2001
Gun-Maj Silander, ordförande
Kurt Trontti, vice ordförande
Harald Furu
Magnus Nyström
Karin Wasström
Ragnar Lindqvist
2002
Gun-Maj Silander, ordförande
Kurt Trontti, vice ordförande
Sven-Erik Fröberg
Bertel Sundén
Karin Wasström
Ragnar Lindqvist
2003
Gun-Maj Silander, ordförande
Kurt Trontti, vice ordförande
Sven-Erik Fröberg
Thorleif Fagernäs
Karin Wasström
Monica Pakalén
2004
Gun-Maj Silander, ordförande
Kurt Trontti, vice ordförande
Sven-Erik Fröberg
Lars Åkerman
Sigrun Bessadottir
Monica Pakalén
2005
Gun-Maj Silander, ordförande
Lars Åkerman, vice ordförande
Sven-Erik Fröberg
Dajlis Lindqvist
Carola Blomstedt
Maja Herold
2006
Carola Blomstedt, ordförande
Lars Åkerman, vice ordförande
Carola Jarding
Dajlis Lindqvist
Gun-Maj Silander
Magnus Nyström
2007
Carola Blomstedt, ordförande
Magnus Nyström, vice ordförande
Carola Jarding
Dajlis Lindqvist
Gun-Maj Silander
Ebba Durchmann
2008
Magnus Nyström, ordförande
Gun-Maj Silander, vice ordförande
Dajlis Lindqvist
Sigrun Bessadottir
Johan Sundholm
Carola Jarding
2009
Sigrun Bessadottir, ordförande
Gun-Maj Silander, vice ordförande
Carola Blomstedt
Barbro Gahmberg
Johan Sundholm
Carola Jarding
2010
Carola Blomstedt, ordförande
Sigrun Bessadottir, vice ordförande
Ulla Aaltonen
Barbro Gahmberg
Johan Sundholm
Marita Ikäheimonen
2011
Camilla Hellstedt, ordförande
Magnus Nyström, vice ordförande
Ulla Aaltonen
Tor Hanner
Tessa Bamberg
Marita Ikäheimonen
2012
Jarkko Setälä, ordförande
Camilla Hellstedt, vice ordförande
Kenneth Ekholm
Tor Hanner
Tessa Bamberg
Marita Ikäheimonen
2013
Sune Huldin, ordförande
Camilla Hellstedt, vice ordförande
Kenneth Ekholm
Ulla Jensen
Ronny Hertell
Marita Ikäheimonen
2014
Sune Huldin, ordförande
Kenneth Ekholm, vice ordförande
Ulla Jensen
Ronny Hertell
John Campbell
Seppo Tossavainen
2015
Sune Huldin, ordförande
Kenneth Ekholm, vice ordförande
Ulla Jensen
Monica Andersson
John Campbell
Seppo Tossavainen
2016
Sune Huldin, ordförande
Kenneth Ekholm, vice ordförande
Camilla Hellstedt
Monica Andersson
John Campbell
Barbro Gahmberg
2017
Sune Huldin, ordförande
Monica Andersson, vice ordförande
Kenneth Ekholm
Camilla Hellstedt
John Campbell
Gun-Maj Silander
2018
Sune Huldin, ordförande
Monica Andersson, vice ordförande
Emma Rasela
Camilla Hellstedt
Petri Nokkala
Gun-Maj Silander
2019
Petri Nokkala, ordförande
Emma Rasela, vice ordförande
Axel Sundholm
Marita Ikäheimonen
Heidi Ikäheimonen
Camilla Hellstedt
2020
Petri Nokkala, ordförande
Camilla Hellstedt, vice ordförande
Axel Sundholm
Marita Ikäheimonen
Carola Blomstedt
Monica Andersson
2021
Petri Nokkala, ordförande
Camilla Hellstedt, vice ordförande
Marita Ikäheimonen
Carola Blomstedt
Monica Andersson
2022
Petri Nokkala, ordförande
Camilla Hellstedt, vice ordförande
Marita Ikäheimonen
Carola Blomstedt
Monica Andersson
2023
Petri Nokkala, ordförande
Camilla Hellstedt, vice ordförande
Marita Ikäheimonen
Kenneth Ekholm/Tessa Bamberg*
Monica Andersson
*Kenneth Ekholm avled i september 2023 och ersattes av Tessa Bamberg
Föreningens sekreterare
Under de första åren var någon av styrelseledamöterna sekreterare: Carola Jarding,1974, Gun-Maj Silander 1975, Kai Riska 1976-1977 och Glory Johansson 1982. Sekreterare utom styrelsen: Juhani Salonen 1978-1979, Britt-Louis Krogell 1980-1981, Camilla Hannuksela 1983-1986 och Stefan Andersson 1987-2000. Från och med år 2000 har distriktssekreteraren också varit protokollförare i styrelsen.
Anställda distriktssekreterare
Gun-Maj Silander 1.-30.9.1991
Lisa Granqvist, timanställd 16.3.- 15.4.1992
Carita Häggman 1.8.1992 – 30.6.2003
Karola Forstén 24.1.2000 – 31.12.2000 (delat med C Häggman)
Carita Häggman 1.1.2001 – 30.06.2003
Louise Agnesdotter 17.3.2003 – 30.6.2003 (vikarie)
Jessika Luther 29.9.2003 – 15.8.2006
Tiina Sandelin 21.8.2006 – 31.8.2009
Heidi Simonsen 1.9.2009 – 15.9.2011
Barbro Pietiäinen 10.10.2011 – 31.12.2013
Nina Liemola 13.1.2014 - 14.5.2015
Monica Andersson och Ulla Jensen 3.8. – 31.12.2015
Ulla Jensen 1.1.2016 -28.3.2019
Ira Grandén 12.8.2019 – 6.1.2021
Stefan Andersson 7.1.2021 – 31.7.2021
Astrid Söderlund 12.8.2021 – 30.11.2022
Henrik von Martens 1.1.2023 –
Kassör och bokförare
Maj-Lis Lindström 1974 - 1975 och Gun-Maj Silander 1976 skötte föreningens kassa. Från år 1976 till 2001 skötte Wanda Nyberg kassan medan Kristina Sten gjorde föreningens bokföring och bokslut från 1979 - 1990. Stefan Andersson tog över bokföringen 1991 och blev också kassör från och med år 2002.
Källor
Denna översikt baserar sig i huvudsak på kretsens och föreningens protokoll och verksamhetsberättelser samt på samtal med dem som var med i början.
Hjälp har jag också haft av Tor Hanners 50-års historik för FSS och Gunilla Löfmans 75-års historik för FSS, Vi syns och ses.
Dessutom har ja utnyttjat en artikel av Aili Alexandersson om hur kretsarna in Finlands svenska synskadade kom till.
I Bror Henriksson historik för Svenska Hörselskadade i Helsingforsregionen 1926 - 2001 redogörs för hur man tillsammans med synskadade fick tillgång till Anna-hemmet.