”Ni är guld värda!”

Text: Christian Hellman Foto Alexandra Helander

När en förening uppnått 50 års ålder betyder det att mycket måste ha gjorts rätt under åren. Synvinkel blev också nyfiken på varför det ibland lär höras ”ni är guld värda” efter Västis medlemsträffar. Därför valde redaktionen att öppna den nya artikelserien om FSS medlemsföreningar med en presentation av Svenska Synskadade i Västnyland.

Allting började för 50 år sedan. I februari 1975 samlades 15 personer i Nordiska föreningsbankens lunchrum i Ekenäs för att bilda en krets inom dåvarande Finlands Svenska Synskadade. Idag har föreningen Svenska Synskadade i Västnyland rf omkring 150 medlemmar från Hangö till Lojo, av vilka dryga hälften har en synnedsättning.

Verksamhetskoordinator Alexandra Helander började på Västis för fyra och ett halvt år sedan. Arbetets mångsidighet och den personliga kontakten med medlemmarna var det som lockade henne mest.

– Jag planerar olika aktiviteter i samarbete med styrelsen och försöker få med medlemmarna i verksamheten på olika sätt. Men ibland blir man också lite mer än bara en koordinator. När personer som förlorat en del av sin syn ringer och frågar råd, så lyssnar jag förstås och försöker hjälpa på de sätt jag kan, berättar hon.

Gemenskap i verksamheten

När Alexandra får frågan om vad hon upplever vara den värdefullaste delen av föreningens verksamhet, funderar hon kort innan hon svarar.

– Det är svårt att säga exakt, men jag tänker alltid på gemenskapen – det att medlemmarna får träffa andra som är i en liknande situation. För någon som just har fått en synnedsättning kan det vara jättevärdefullt att märka att det finns andra i samma båt. Man kan få tips om hur man löser praktiska problem eller underlättar vardagen. Eller sen är det bara det att det finns någon som lyssnar och förstår.

Den gemenskapen växer fram andra lördagen varje månad, när månadsmötet samlar medlemmar från hela regionen. Det är utan tvekan föreningens populäraste tillställning.

– Det brukar vara minst 30 deltagare, men ibland har upp till 45 medlemmar dykt upp. Månadsmötena går främst ut på samvaro, men vi brukar ha en gäst med också. Jag ger information om kommande händelser, och om någon medlem vill ta upp något viktigt till tals, så finns det alltid möjlighet till det, berättar Alexandra.

En unik tjänst Västis erbjuder sina medlemmar är samtransport som täcker hela verksamhetsområdet. Den gör det möjligt för alla medlemmar att delta i föreningens aktiviteter på lika villkor, oavsett var de bor eller hur väl färdtjänsten fungerar just den dagen.

– Många är väldigt bundna till hemmet och alla har kanske inte närstående som kan hjälpa dem att ta sig runt. När vi får med medlemmar som inte tidigare varit på någon aktivitet och de är nöjda, ger det jättemycket, berättar Alexandra.

Tor Hanner flyttade till regionen för ungefär femton år sedan och har sedan dess varit en aktiv röst inom föreningen. Under 50-årsjubileumsfesten fick han motta FSS hedersmedlemskap för sina långvariga insatser. Han har varit medlem i flera distriktsföreningar på olika orter, och han ser ett stort värde i att ha en förening på nära håll.

– Det viktigaste med en lokal förening är att medlemmarna får möjlighet att träffas oftare. Om det inte fanns lokala föreningar, skulle all verksamhet koncentreras till Helsingfors. Så var det förr. Nu kan man istället träffas lokalt och diskutera synskadefrågor och även andra ämnen. En egen förening skapar också möjligheter att delta i aktiviteter som skulle vara svåra att ordna utan föreningens stöd, förklarar han.

Hemkänsla på Lyan

Sedan 1993 har föreningen sitt hem i lokalen Lyan på Prästängsgatan i Ekenäs. Här finns gott om plats för månadsmöten, styrelsesammanträden och andra aktiviteter. Köket används flitigt – under de flesta träffarna bjuds det nämligen på kaffe med tilltugg.

Lyan används för allt från litteraturcirkeln Läslusarna till matlagningskurser och även en ”herrklubb”. Den gamla bardisken fungerar nu som informationscenter med broschyrer och ljudböcker för utlåning.

– Det är en låg tröskel att komma hit, få njuta av samvaron, ta del av lite nyttig information och dricka en kopp kaffe. Det betyder jättemycket för många, säger Alexandra om lokalen som blivit som ett extra vardagsrum för många medlemmar.

Nutid och framtid

På frågan om vad som är aktuellt och angeläget för föreningens med­lemmar just nu, svarar Alexandra genast.

– Det är nog färdtjänsten. Med­lemmarna tror att den kanske i praktiken bara kommer att fungera i huvudstadsregionen. Det finns en klar oro inför detta. Många söker nu andra lösningar, eftersom man redan upplevt en försämring och är rädd att det blir ännu värre, berättar Alexandra.

När vi vänder blicken mot framtiden, lyfter Alexandra fram Västis långsiktiga tänkande på sina medlemmars hälsa och motion.

– Just nu satsar vi på att fundera kring olika sätt att röra på sig. Vi vill utreda lätt motion som medlemmarna själva kan bestämma takten på, så att ingen blir tvingad att springa eller lyfta något tungt. Vi vill gärna få våra medlemmar att vara medvetna om hälsan och röra på sig mer, förklarar hon.

Tor Hanner betonar att en levande förening måste kombinera social verksamhet med intressepolitiskt arbete.

– Jag anser att läget här är gott och att andan är mycket positiv. Det satsas på det intressepolitiska arbetet, även om det kanske kunde förekomma ännu mera av det. Jag har också förstått att samarbetet med konstmuséet Chappe varit mycket fruktbart. Jag anser själv det vara mycket viktigt att de som vill och ser lite, får möjlighet att ta del av konst. Det här är en sak som jag tycker att vi i Västnyland har hanterat väl.

För att locka yngre medlemmar anser Tor att föreningar måste vara lyhörda.

– De yngre måste få diskutera frågor som: Vill vi ha det så här, eller vill vi göra något annat av föreningen? De bör få möjlighet att uttala sig och uttrycka sin egen syn på vad man kunde göra. De måste också få tala med personer som har erfarenhet och kunskap om föreningsverksamhet av den här typen.

På rätt väg

Den bästa bekräftelsen på att Västis är på rätt väg kommer från medlemmarna själva. Alexandra berättar om en medlem som regelbundet uttrycker sin uppskattning.

– En av våra medlemmar brukar alltid säga ”ni är guld värda” efter varje månadsmöte på Lyan. Då känner man att det inte alltid behövs så mycket – bara man ordnar tillställningen och skapar möjligheten till samvaro.

Den här artikeln publicerades i Synvinkel 3/2025.