Uveit – utmanaren
Text: Christian Hellman
Uveit är en inflammation i ögats druvhinna (uvea), som består av regnbågshinnan, strålkroppen och åderhinnan. Uveit delas in i olika typer beroende på vilken del av uvean det är som drabbats. De tre huvudtyperna är främre uveit (irit, iridocyklit), intermediär uveit och bakre uveit (koroidit). Det finns också en typ som kallas panuveit, som påverkar alla delar av uvean. Uveit kan utvecklas akut eller kroniskt.
Uveit kan vara mild och övergående, men också allvarlig och potentiellt synhotande. Vissa former är synnerligen utmanande att diagnostisera.
Uveit är en vanlig orsak till synnedsättning världen över. I Finland uppskattas cirka 15 000 personer lida av sjukdomen, men mörkertalet är sannolikt stort, på grund av att vissa former av sjukdomen är mycket utmanande att diagnostisera.
Uveit kan drabba personer i alla åldrar, men uppstår vanligtvis i 20 till 50-årsåldern. Det finns både genetiska och miljömässiga riskfaktorer, men i omkring hälften av fallen förblir orsaken till sjukdomen okänd. I sällsynta fall kan uveit även utgöra det första tecknet på en allvarlig systemisk sjukdom.
Främre uveit
Främre uveit utgör cirka 90 procent av alla fall och förekommer i en akut och en kronisk variant. Vid akut främre uveit upplever patienten ofta plötslig smärta i ögat, ljuskänslighet, ett rött och tårande öga samt lätt synnedsättning. Dessa symtom utvecklas ofta snabbt och kan vara mycket obehagliga för patienten. Den kroniska formen har ett mer smygande förlopp och är ofta smärtfri. Det röda, smärtsamma ögat som ses vid akut uveit saknas ofta vid den kroniska formen, vilket kan göra den svårare att upptäcka. Enligt ögonläkare Henrik Bygglin är främre uveit ändå den enklaste formen att diagnostisera.
– Främre uveit uppvisar ofta karakteristiska tecken, såsom rött öga och små celler i den främre kammarvätskan. Dessa är förhållandevis lätta att upptäcka vid en ögonundersökning.
Intermediär och bakre uveit
Intermediär och bakre uveit är mindre vanliga former av sjukdomen. Jämfört med främre uveit är dessa varianter betydligt allvarligare och mycket mer utmanande att diagnostisera. Även symtomen är mer diffusa och utvecklas långsammare.
– Patienten kan uppleva att synen blir grumligare och ibland också se rörliga skuggor och prickar i synfältet. Symtomen kan ändå förbli såpass svaga att patienten inte lägger märke till dem förrän sjukdomen har framskridit rätt långt, berättar Bygglin.
Utmanande att diagnostisera
I synnerhet de bakre formerna av uveit är komplicerade att diagnostisera. Ögonläkaren använder sig av flera olika metoder för att undersöka ögat, såsom elektroretinografi, oftalmoskopi och OCT (optical coherence tomography). Diagnosen försvåras av att uveit även kan vara kopplad till olika systemiska sjukdomar, till exempel, njurinflammation, sarkoidos och, i sällsynta fall, multipel skleros. Även svamp-, virus- och bakterieinfektioner, såsom borrelios, kan förorsaka uveit.. Ögonläkaren går igenom patientens sjukdomshistoria för att skapa sig en heltäckande bild av patientens hälsoproblem och symtom.
– Vi samarbetar även med andra specialister för att utreda möjliga underliggande orsaker, förklarar Bygglin.
Behandling och prognos
Målet med behandlingen av uveit är att minska inflammationen och förhindra att ytterligare komplikationer uppstår. Kortikosteroider utgör ofta det första steget, och behandlingen ges antingen som ögondroppar, injektioner eller systemisk behandling. Om uveiten förorsakats av en bakomliggande systemisk infektion, så måste denna behandlas först, ofta i samråd med en infektionsläkare.
– I mer komplexa fall kan man använda immunmodulerande läkemedel. Det är viktigt att anpassa behandlingen individuellt och noggrant följa upp sjukdomsförloppet, poängterar Bygglin.
Prognosen för uveit varierar kraftigt beroende på typ och svårighetsgrad. Om diagnosen ställs i ett tidigt skede så är prognosen god. Många patienter med främre uveit tillfrisknar helt efter några veckors behandling. Obehandlad uveit kan dock leda till allvarliga, direkt synhotande komplikationer, såsom katarakt, glaukom eller näthinneavlossning.
Forskning och framtidsutsikter
Forskningen inom uveit fokuserar på att förbättra diagnostiken, samt på att utveckla mer målinriktade behandlingar med färre och lindrigare biverkningar. Nya biologiska läkemedel och bilddiagnostiska metoder är under aktiv utveckling. Studier pågår även kring genetiska markörer som kan göra det lättare att förutsäga sjukdomsförloppet och som underlättar den individuella anpassningen av behandlingen.
Ögonläkare Henrik Bygglin understryker vikten av en tidig diagnos:
– Uveit är en allvarlig sjukdom, men med rätt behandling kan man ofta förhindra permanenta skador. Man gör genast söka vård om man har återkommande episoder av rodnad, smärta eller synförändringar.
Den här artikeln publicerades i Synvinkel 5/2024.