”Synen är nog det sista man vill offra”
Text: Pontus Anckar
Solstrålen söker sig in genom fönstret och kastar ett sken på Patrik Anckar där han sitter i sin morfars gamla läderfåtölj. Det hörs svaga rop från fotbollsplanen på andra sidan gatan. På den planen har Patrik Anckar spelat otaliga gånger, både som junior och som vuxen. Nu är det hans son som tränar på planen. Lädret i fåtöljen knarrar svagt när Patrik byter ställning och kastar en blick ut genom fönstret. I den här fåtöljen var han tvungen att sitta i flera veckor efter en omfattande ögonoperation. Att titta ut på fotbollsplanen var omöjligt.
– Jag har en otrolig respekt för folk som har svåra synskador eller är blinda, säger Patrik som konkret fick känna hur det känns att nästan förlora synen.
Sotregn och blixtar
Det var i januari 2023 som han märkte att allting inte stod rätt till. – De första symptomen hade jag nog redan 2021. Jag körde båt när det liksom började regna sot i synfältet. Men det har jag förstått att är relativt vanligt. Det kan bero på en glaskroppsavlossning som drabbar väldigt många.
Glaskroppsavlossning är en naturlig del av ögats åldrande och oftast leder det inte till besvär eller problem. Men ibland kan avlossningen vara så kraftig att den river bort näthinnan. I januari i fjol började Patrik se blixtar i kanterna av synfältet.
– Dum som jag är gjorde jag ingenting, jag tänkte att det går om.
Men när han inte längre riktigt kunde se texten på sin datorskärm förstod han att någonting var fel.
– Jag bokade tid till en ögonläkare. Då tänkte jag ännu att det bara är en rutinkontroll.
Med den tanken gick han till ögonläkaren en fredagseftermiddag.
– Men hon tittade på mina ögon och sa att nu är det bråttom. Hon ringde ÅUCS och sa att hon har en patient som måste opereras omedelbart.
En kamp mot klockan
Patrik Anckar var mitt uppe i livet. Han jobbade för fullt som strategisk rådgivare vid sitt eget företag, satt med i olika styrelser, hade fullt upp med familjen och barn som skulle föras till hobbyer och aktiviteter, hade nyligen blivit morfar, spelade aktivt fotboll och gick på gym. Han hade inte en tanke på att han kunde ha en så allvarlig åkomma att det fanns en stor risk att han skulle bli blind på ena ögat. Men näthinnan i hans vänstra öga hade lossnat så att det krävdes operation omedelbart för att rädda ögat. Även det högra ögats näthinna höll på att lossna. Det högra ögat kunde opereras genast med laser. För det vänstra ögat krävdes mera omfattande kirurgi.
Så bråttom var det att Patrik själv promenerade in i operationssalen. Oftast blir patienterna inrullade på bår, men Patrik gick själv. Som gammal fotbollsspelare är Patrik van vid operationer, smärtor och krämpor. Han har aldrig varit rädd för skador eller operationer. Men före ögonoperationen kände han starkt obehag. Tanken att någon skulle gräva i hans öga kändes mycket obehaglig. Samtidigt hade han inte riktigt hunnit fatta allvaret i situationen. Allting hade gått så snabbt.
– Jag var lite bortkollrad, jag hann inte tänka ”tänk om jag blir blind”.
Gas i ögat
Patrik Anckar var mitt uppe i livet. Han jobbade för fullt som strategisk rådgivare vid sitt eget företag, satt med i olika styrelser, hade fullt upp med familjen och barn som skulle föras till hobbyer och aktiviteter, hade nyligen blivit morfar, spelade aktivt fotboll och gick på gym. Han hade inte en tanke på att han kunde ha en så allvarlig åkomma att det fanns en stor risk att han skulle bli blind på ena ögat. Men näthinnan i hans vänstra öga hade lossnat så att det krävdes operation omedelbart för att rädda ögat. Även det högra ögats näthinna höll på att lossna. Det högra ögat kunde opereras genast med laser. För det vänstra ögat krävdes mera omfattande kirurgi.
Så bråttom var det att Patrik själv promenerade in i operationssalen. Oftast blir patienterna inrullade på bår, men Patrik gick själv. Som gammal fotbollsspelare är Patrik van vid operationer, smärtor och krämpor. Han har aldrig varit rädd för skador eller operationer. Men före ögonoperationen kände han starkt obehag. Tanken att någon skulle gräva i hans öga kändes mycket obehaglig. Samtidigt hade han inte riktigt hunnit fatta allvaret i situationen. Allting hade gått så snabbt.
– Jag var lite bortkollrad, jag hann inte tänka ”tänk om jag blir blind”.
Synen återvänder
Så småningom började gasen försvinna ur det vänstra ögat och en morgon när Patrik vaknade var den borta. Synen var tillbaka.
– Hundra procent återställt är ögat inte – det finns för evigt en gasbubbla kvar som gör det svårt att titta uppåt med vänstra ögat.
Patrik har sakta men säkert återgått till sitt vanliga liv. Han spelar till och med fotboll igen.
– Ibland händer det att jag sparkar förbi bollen. Så någonting i koordinationen mellan ögat och kroppen fungerar inte riktigt som det ska.
Han är mycket tacksam över att han fått synen och sitt liv tillbaka.
– Det här var nog en ögonöppnare, ler han. Saker och ting kan bara hända. Vi kan inte ta någonting för givet. Och jag insåg att när det gäller hälsan är nog synen det sista jag vill offra.
Den här artikeln publicerades i Synvinkel 6/2024.