”Jag har aldrig velat ge upp”

Text: Christian Hellman Foto: Karen Lindholm

Vem är mannen som leder FSS under de kommande åren? Göran Sjöstedt valdes till ny ordförande i november och tillträdde vid årsskiftet. Synvinkel har träffat honom för att få höra hans tankar kring förbundet, framtiden och frågor som ligger honom nära hjärtat.

FSS nya ordförande heter Göran Sjöstedt. Han är 56 år gammal och bor i Ekenäs tillsammans med sin fru och två katter. Göran berättar öppet att han har Marfans syndrom. Det är en ärftlig bindvävssjukdom som påverkar både hjärtat och synen. Han har genomgått flera stora operationer och är just nu sjukskriven.

Göran har en lång erfarenhet av föreningsarbete. Bland annat har han lett medlemsföreningen Svenska synskadade i Västnyland i över ett årtionde och fortsätter tills vidare på ordförandeposten. Dessförinnan jobbade han länge som huvudförtroendeman inom fackförbundet JHL. Han har varit medlem i FSS i mer än femton år.

Beslut i sista stund

Göran Sjöstedt valdes till ordförande för förbundets styrelse vid höstmötet i Tammerfors i november 2025. Han efterträder Gunilla Löfman, som lett förbundet de senaste åtta åren.

Göran berättar att han inte hade några planer på att bli ordförande, utan hade tänkt sig att han kunde bli en vanlig styrelsemedlem. När han sedan fick frågan om han ville ställa upp som kandidat till ordförandeposten, så tog han saken på största allvar.

– Jag funderade länge på saken, för mitt liv är lite upp och ner just nu. Först på fredagen innan höstmötet bestämde jag mig slutligen för att ställa upp. När jag kom till mötesplatsen, visade det sig att jag var den enda kandidaten, vilket överraskade mig lite.

När Göran får frågan vad som fick honom att tacka ja, ger hans svar en liten inblick i hur han tänker.

– Jag har aldrig velat ge upp. Jag vill lära mig nya saker och ta emot nya utmaningar. Det har jag fått lära mig genom åren med min synskada och de andra hälsoproblemen. Skulle jag ha gett upp då för länge sedan så hade jag säkert slutat jobba redan som trettioåring.

Innan han bestämde sig rådfrågade han också sin företrädare Gunilla Löfman.

– Gunilla var av den åsikten att jag klarar det. Det här var viktigt för mig – när jag tar mig an en uppgift så vill jag kunna sköta den ordentligt.

Lugn, strikt och rättvis

Som ordförande möter man många människor, och personkemin spelar en viktig roll. Göran beskriver sig själv som en ganska lugn person som inte pratar i onödan.

– Jag försöker hålla mig till saken utan att bredda för mycket. På sätt och vis är jag ganska strikt, kanske lite gammalmodig ibland. Framför allt försöker jag vara rättvis, det är mycket viktigt för mig i allt jag håller på med.

Han konstaterar att bakgrunden inom fackförbundsverksamheten har format hur han arbetar.

– Jag har förmedlat mellan arbetsgivare och arbetstagare i alla möjliga frågor – från varningar till löneförhandlingar. Den erfarenheten tror jag att jag kommer att ha nytta av även i den här rollen.

Förbundet och samhället

När vi börjar tala om FSS, säger Göran genast att han ser förbundet som en viktig sammanhållande kraft för den finlandssvenska gruppen. Han lyfter särskilt fram medlemsföreningarna som förbundets stöttepelare.

– Våra föreningar är viktiga på gräsrotsnivån. De håller våra medlemmar aktiva. Men det är hårda tider politiskt sett, och man försöker skära ned på allt tänkbart. Då är samhörigheten det viktiga – att vi stöttar varandra och motverkar försämringar som drabbar våra medlemmar. Många är sjukpensionärer med låga inkomster och drabbas hårt när man tar bort förmånerna de haft. Mister man färdtjänsten, till exempel, så kommer man inte längre ut bland andra, och då blir det mycket svårt att vara med i samhället.

Synlighet och förnyelse

Under höstmötet beslutade förbundet att byta namn till Synförbundet. Göran ser förnyelsen som betydelsefull.

– Jag tror att det här kortare namnet är viktigt, för det ger oss bättre synlighet. När du söker på Google kommer Synförbundet bättre fram. Så tror jag i alla fall, och vi får hoppas att det också blir så. Det är en viktig modernisering för att förbundet ska leva vidare och utvecklas.

Han ställer sig också positiv till reformen att bredda medlemskriterierna så att även personer med lindrigare synnedsättning kan bli ordinarie medlemmar.

– Jag vet att några har motsatt sig att vi tar in personer med under femtio procents synnedsättning till ordinarie medlemmar, men vi är ett så litet förbund att vi behöver bredda lite på våra vingar. Men man får inte öppna dörrarna för mycket heller – kriterier behövs fortfarande.

Framåtblickar

Vid tidpunkten för intervjun är det bara några dagar kvar till nyår, vilket också markerar början på Görans mandatperiod. Det är dags att vända blicken mot framtiden och höra hur vår nya ordförande planerar att inleda sitt pass vid rodret.

– Jag behöver lite tid för att komma in i det här och lära mig. Först kommer vi att hålla ett konstituerande möte med styrelsen och bekanta oss med förbundets egendom. Vi ska gå igenom hur man styr ekonomin och sedan jobbar vi vidare från det. Det är inte bara jag som är ny i styrelsen, utan det är två andra medlemmar också. Vi har alla mycket att lära oss.

Förbundet fyller 80 år i år. Det lockar till att tänka på utvecklingen av verksamheten även på lite längre sikt. Göran har redan en bild av hur han önskar att förbundet ser ut om fem år.

– Ökat medlemsantal och mer synlighet utåt. Att vi klarar utvecklingen när samhället utvecklas. Vi borde bli starkare i sociala medier för den yngre generationen, men den äldre generationen vill fortfarande ha information på det gamla, hederliga viset. Ute i samhället borde man veta att vi finns till, att vi är finlandssvenskar och att vi också jobbar för de synsvaga.

Delta i gemenskapen

Till slut vill Göran framföra en enkel hälsning till alla medlemmar.

– Delta aktivt i föreningsverksamheten. Du kommer ut, får någon att prata med och kan utbyta erfarenheter om synsvårigheter. Vi försöker vara en gemenskap och alla våra medlemsföreningar anordnar sociala tillställningar. Det är viktigt att så många som möjligt deltar, för det måste finnas människor på plats för att en gemenskap ska kunna uppstå.

Den här artikeln publicerades i Synvinkel 1/2026.