Möt den lömske!
Text: Christian Hellman
Glaukom ligger på fjärde plats bland ögonsjukdomar som leder till blindhet. I Finland får cirka 100 000 människor vård för sjukdomen, men det finns studier som antyder att antalet drabbade kan vara dubbelt så stort, eftersom sjukdomen är så svår att upptäcka.
Hög ålder är en betydande riskfaktor, men glaukom förekommer även hos personer under 50 års ålder. Det finns även ärftliga, etniska och medicinska riskfaktorer.
Glaukom kan komma smygande eller plötsligt. Den kroniska typen heter öppenvinkelglaukom och utgör cirka 80% av alla fallen. Den akuta typen kallas trångvinkelglaukom och är lika allvarlig, men något lättare att upptäcka. Till gruppen hör även ett antal mer sällsynta varianter, såsom pigmentärt glaukom.
Öppenvinkelglaukom
Öppenvinkelglaukom kallades tidigare grön starr, men den termen anses nuförtiden föråldrad. Det är en mycket långsamt framskridande sjukdom som ofta beskrivs som lömsk och förrädisk. Man kan inte se några tecken utanpå ögat, och man känner inte heller någon smärta. Synbortfallet börjar i utkanten av synfältet, och det långsamma förloppet gör att hjärnan hinner kompensera för synintrycken som försvinner. Processen kan därför fortgå i det fördolda i årtionden. Enligt ögonläkare Henrik Bygglin är sjukdomen svår att upptäcka.
– Man brukar säga att det finns många som har en glaukomdiagnos men inte själva sjukdomen, och lika många som har sjukdomen men inte en diagnos.
Öppenvinkelglaukom upptäcks ofta av en slump, till exempel i samband med andra undersökningar. Tyvärr är det vanligt att det redan hunnit uppstå betydande skador innan sjukdomen upptäcks.
– Eftersom det är synnerven som skadas, kan man aldrig återfå synförmågan som gått förlorad. Och upptäcker man inte sjukdomen i tid, leder det till blindhet, förklarar Bygglin.
Trångvinkelglaukom
Trångvinkelglaukom har ett snabbare sjukdomsförlopp och tydligare symtom än den kroniska typen. Symtomen är ändå inte lättolkade.
– Symtomen för trångvinkelglaukom kan förväxlas med neurologiska symtom. Detta kan leda till att behandlingen av ögonsjukdomen fördröjs och permanent synskada uppstår, berättar Bygglin.
Vid trångvinkelglaukom kan tryckförändringen ibland ske mycket fort, vilket leder till kraftiga symtom, såsom ilsket rött öga, bukvärk, illamående och kräkningar, samt en snabb och dramatisk försämring av synförmågan.
Svårupptäckta symtom
Förändringar i ögontrycket och en försämrad synförmåga utgör de två huvudsakliga symtomtyperna för glaukom. Ett förhöjt ögontryck går att behandla, men de individuella variationerna mellan olika patienters normalvärden komplicerar ställandet av diagnosen.
– Ögontrycket är en viktig markör, men inte den enda. Inte ens ett normalt tryck utesluter nämligen glaukom. Lite förenklat sagt, så mäter man inte för att se om ögontrycket överskrider ett fast gränsvärde, utan för att bedöma om trycket är för högt för just den patienten man undersöker, förklarar Bygglin.
Det andra huvudsymtomet är en försämrad synförmåga. Vid öppenvinkelglaukom krymper synfältet sakta från kanterna, och med tiden uppstår även svarta, statiska fläckar på olika ställen i synfältet. Sjukdomen är alltid långt framskriden när de här symtomen blir märkbara.
Lättbehandlad men lömsk
Om en ögonläkare uppmätt ett mycket högt ögontryck i två mätningar efter varandra, får man automatiskt diagnosen glaukom. Detta betyder ändå inte att man har sjukdomen. Det finns till och med en variant som endast uppstår vid abnormalt lågt ögontryck. Bygglin understryker hur viktigt det är att ta det säkra före det osäkra.
– Sjukdomen är såpass allvarlig och svårupptäckt, att det är klokt att låta sig undersökas regelbundet när man blivit lite äldre – i synnerhet om en familjemedlem har glaukom. Och har man den minsta misstanke om symtom, så bör man genast boka tid hos ögonläkaren, uppmanar han.
En glaukomundersökning kan göras på en vanlig ögonläkarmottagning. Ett flertal olika tester måste utföras innan diagnosen kan ställas. Processen är smärtfri.
– Vi mäter bland annat ögontrycket och undersöker om synfältet påverkats, men det viktigaste är att ta reda på om synnerven skadats. Vi tar bilder av ögonbottnet, som sedan analyseras noggrant, förklarar Bygglin.
Målet för behandlingen är att sänka ögontrycket. Detta sker med ögondroppar som patienten själv sätter i ögat, vanligen flera gånger om dagen. I svårare fall ger man laserbehandling, och ungefär var tionde glaukompatient genomgår en ögonoperation i något skede. Sjukdomen är i regel lättbehandlad, och man kan få förloppet att stanna upp helt. Men sjukdomens lömska drag ställer till med problem även under behandlingen.
– Tyvärr slarvar endel patienter med ögondropparna. De upplever att biverkningarna är besvärligare än själva sjukdomen, som ju inte ger några symtom alls. Det här är ett betydande problem, konstaterar Bygglin.
Framtidsutsikterna
Globalt lever cirka 75 miljoner människor med glaukom, vilket gör utvecklandet av nya läkemedel och behandlingsmetoder ekonomiskt lönsamt. Ett av de viktigaste målen är att lindra biverkningarna.
– De första medicinerna hade besvärliga biverkningar. Under de senaste årtiondena har det kommit många nya och bättre typer av ögondroppar, och även helt nya grupper av läkemedel. Inom glaukomkirurgin utvecklas också kontinuerligt nya metoder som är mindre invasiva, berättar Henrik Bygglin.
Den här artikeln publicerades i Synvinkel 3/2024.