”Vi är som en stor familj”
Text: Christian Hellman
När medlemmarna i Åbolands Synskadade rf samlas, hörs ofta glada röster och hjärtliga skratt. Trots de långa avstånden i skärgården är gemenskapen stark. Verksamheten bedrivs helt och hållet med frivilliga krafter.
FSS medlemsförening Åbolands Synskadade rf bildades år 1973 och har i dag omkring 110 medlemmar som bor utspridda från Pargas och Kimitoön till Åbo och ända ut i skärgården med Nagu och Korpo. Till skillnad från många andra distriktsföreningar bedrivs verksamheten av frivilliga krafter, utan anställd personal.
Föreningens ordförande Harold Henriksson, 85 år, bosatt i Pargas, lyfter fram den varma gemenskapen där alla känner varandra som föreningens styrka.
– Vi känner alla varandra så bra att vi är som en stor familj med flera föräldrar och några brådmogna ungdomar i 50-årsåldern. Det blir mycket skratt och roliga historier, berättar Henriksson muntert.
Över hav och land
Åbolands synskadades medlemmar bor utspridda över ett stort område ofta på långt avstånd från varandra.
– Vi har alltid varit en liten förening och ett särdrag är den geografiska utspridningen. Man märker det här också i praktiken, säger Henriksson.
För att alla ska kunna delta i aktiviteterna strävar föreningen efter att ordna samtransporter inom ramen för de ekonomiska resurserna. De långa avstånden innebär högre kostnader, men tjänsten är viktig för många medlemmar. Ett annat sätt att nå ut till flera medlemmar är att ordna lokala evenemang på olika orter. Centralorten för verksamheten är Pargas, där även föreningens kansli är beläget.
Jörgen Strandell, 88 år, bor i Pargas och sitter i föreningens styrelse. Han påminner om att medlemskårens höga medelålder även skapar andra utmaningar utöver synnedsättningen.
– De flesta av medlemmarna är över 80 år, och tre har fyllt 100 år. Eftersom medelåldern är så hög har en del av oss också andra problem än synen, såsom svårigheter med att röra sig. Om man har färdtjänst underlättar det förstås betydligt, konstaterar Strandell.
Textning i fokus
En fråga som just nu engagerar medlemmarna är textningen av programmen i finsk tv. Problemet är att texten visas mot en levande, rörlig bakgrund, vilket gör det svårt för personer med synnedsättning att se vad det står. Många föredrar systemet som används i Sverige, där texten läggs mot en mörkgrå bakgrund.
– När någon pratar ett främmande språk på tv kan vi helt gå miste om vad de säger. En mörk bakgrund skulle hjälpa mycket. Det är en jämlikhetsfråga, påpekar Strandell.
Nytta och nöje
Må bra-dagarna är en omtyckt aktivitet bland medlemmarna. De får nyttig information om synhälsa och nya hjälpmedel, varvat med lunch och gemensamma pratstunder.
– Det förenar nytta med nöje. Man lär sig nytt samtidigt som man njuter av den sociala samvaron, säger Strandell.
De gemensamma utfärderna är en annan publikfavorit. De lockar ofta mellan 15 och 20 deltagare, vilket är en betydande andel av föreningens 70 ordinarie medlemmar.
Medlemmarna är också flitiga teaterbesökare. Särskilt syntolkade föreställningar uppskattas mycket.
– Teaterbesöken lockar deltagare. Vi besöker regelbundet Åbo Svenska Teater – det är så lätt att ta sig dit, berättar Henriksson.
Representanter från Åbo Svenska Teater har också besökt medlemsträffar för att berätta om syntolkning och teaterns möjligheter att göra föreställningar tillgängliga. Teaterboulage i Pargas är en annan flitigt besökt teater.
Föreningsmedlemmen Maria Sundman, 55 år, från Pargas, uppskattar särskilt teaterbesöken.
– Jag är väldigt glad att föreningen finns – den är mycket viktig. Teaterbesöken intresserar mig mycket och syntolkning är en fantastisk tjänst, säger hon.
Alla i samma båt
Föreningens aktiviteter erbjuder en chans för medlemmarna att träffa varandra och uppleva samhörighet. Strandell ser det som särskilt värdefullt att få träffa andra som också har en synnedsättning.
– De egna synproblemen känns inte lika besvärliga när man märker att man inte är ensam, utan att det finns många andra med liknande eller rentav värre utmaningar, säger Strandell.
Han tycker att den sociala samvaron hör till det viktigaste man får genom föreningen. Maria Sundman instämmer.
– Det bästa med föreningen är gemenskapen och att det ordnas program som är anpassat för oss. Det är också värdefullt att man kan få hjälp och svar när man har frågor, säger hon.
Hon ger beröm till alla som är med och driver verksamheten på frivillig basis.
– De som engagerar sig och orkar organisera allting är guld värda, för det ligger mycket arbete bakom med all planering och alla bokningar. Jag tycker verkligen att föreningens arbete är betydelsefullt, säger Sundman.
För henne handlar gemenskapen också om trygghet i gruppen.
– När jag reser med en grupp synskadade känner jag att vi alla sitter i samma båt. Det gör det lättare att vara sig själv, förklarar hon.
Den här artikeln publicerades i Synvinkel 5/2025.