”Fyren är ett andra hem”
Text: Christian Hellman
Norra Österbottens Svenska Synskadade (NÖSS) är FSS största medlemsförening till medlemsantalet. Föreningen är känd för sin pionjäranda, sin aktiva medlemskår och den varma gemenskapen. Ett levande bevis på hur väl man trivs inom NÖSS är verksamhetsledaren Ann-Sofie Grankulla som lett verksamheten i över tre decennier.
En höstdag 1991 såg Ann-Sofie Grankulla en annons i Österbottens Tidning: den lokala synskadeföreningen sökte en värdinna och distriktssekreterare. Hon sökte jobbet och fick det. Hennes första arbetsdag råkade vara den 15 oktober – vita käppens dag.
– När jag skulle börja trodde jag faktiskt att nästan alla i föreningen var blinda. Det var en riktig aha-upplevelse att de flesta hade synrester och såg i alla fall någonting, minns hon.
Norra Österbottens Svenska Synskadade (NÖSS) grundades 1972 och är i dag FSS största medlemsförening med omkring 320 medlemmar, varav hälften har en synnedsättning. Föreningen täcker sex kommuner från Karleby i norr till Nykarleby i söder. Sedan 1988 har verksamhetscentret Fyren på Otto Malmsgatan i Jakobstad varit föreningens hjärta.
Tyst kunskap
Ann-Sofie beskriver sitt arbete som omväxlande, men det är mötet med nya medlemmar som hon upplever som mest meningsfullt.
– När någon som just fått en synnedsättning kommer hit, så befinner de sig ofta i en livskris. Om man kan berätta om verksamheten och hjälpmedlen, om att man kan fortsätta sticka sockor fast man inte längre ser så bra, så får man ibland se hur livsgnistan tänds igen.
Hon minns särskilt väl en äldre man vars fru hade gått bort och som själv fått en synnedsättning. Han gick med i NÖSS och efter ett tag sade han att han nog varit med i många föreningar genom åren, men att ”den här synskadeföreningen är den bästa av dem alla”.
– Det värmde verkligen mitt hjärta. Då kände jag att vi sysslar med något meningsfullt.
Karin Asp, 83 år, från Purmo, har varit medlem i ungefär fem år. Hon har bara gott att säga om verksamhetsledaren:
– Hon är en pärla. Säger hon något så vet vi att vi kan lita på det.
Det som gör föreningen speciell, förklarar Ann-Sofie, är den tysta kunskapen som finns bland medlemmarna – praktiska insikter om vardagen som bara den som lever med en synnedsättning kan dela. Frustrationen när anhöriga flyttar på saker. Knepen för att klara köket. Tipsen om vilka appar som fungerar.
– Den här förståelsen finns inte hos någon annan. Kamratstödet genomsyrar all vår verksamhet.
Karin håller med.
– Det är svårt att förklara för andra människor vad det är att ha en svår synnedsättning. De fattar inte. Men här förstår vi varandra, för grundproblemet är detsamma för oss alla.
Vardagsrummet Fyren
På Fyren pågår något nästan varje dag. Den livliga smågruppsverksamheten har utvecklats mycket under årens lopp och blivit en hörnsten i föreningens utbud. Handarbetsgruppen Rätstickorna träffas varannan måndag, punktskriftscirklar hålls på onsdagar, Mimoselgruppen samlas varannan torsdag och Kara Café bjuder in till samvaro en gång i månaden. En fredag i månaden äter medlemmarna lunch tillsammans på restaurang – över 30 personer brukar dyka upp.
– Det finns alltid något som kan vara intressant, säger Ann-Sofie. Har man olika smågrupper med olika teman så hittar de flesta något som passar.
Ann-Sofie berättar att medlemmarna brukar säga att Fyren är som ett andra hem. Hon sammanfattar stämningen i föreningen med tre ord – samhörighet, kreativitet och omsorg – och lyfter även fram den österbottniska talko-andan.
– Våra medlemmar är aktiva och ställer gärna upp – folk bjuder till när det behövs.
Den kreativitet som Ann-Sofie nämner har genom åren tagit sig många konkreta uttryck. Föreningen har satt upp informativa teaterpjäser där medlemmarna själva medverkat och som bygger på verkliga episoder ur livet med synnedsättning. År 2019 resulterade ett sång- och musikprojekt i cd-skivan ”Ljusglimtar i vardagen”, med texter skrivna av medlemmarna. Reseverksamheten har en lång tradition i föreningen – medlemmarna har rest tillsammans sedan 1975, både inom Finland och utomlands. Resorna kräver en hel del arrangemang, men de är mycket populära och lockar många medlemmar. Ofta deltar också medlemmar från grannföreningen VSS. Hösten 2024 tillbringade en grupp på hela 47 personer en vecka på Kos.
Påverkan ger resultat
NÖSS har genom åren drivit flera projekt som fått betydelse långt utanför regionen. År 2007 var föreningen först med att utbilda egna syntolkar. Det största projektet hittills är taltidningssystemet Pratsam. NÖSS har även deltagit i utvecklandet av den finlandssvenska talsyntesen Samuel.
Intressebevakningen som NÖSS bedriver syns och märks konkret. Nyligen reagerade föreningen på elsparkcyklar som lämnats på trottoarerna i Jakobstad – medlemmar hade snubblat och käppar hade gått av. Efter en skrivelse till myndigheterna införde staden nya regler. På järnvägsstationen i Bennäs finns i dag en talande hiss och taktila ledstråk, delvis tack vare föreningens arbete. I december 2025 utsågs NÖSS till Årets attitydpåverkare av funktionshinderråden i både Pedersöre och Nykarleby.
Kamratstödet viktigt
När man talar med föreningens medlemmar framgår det tydligt att kamratstödet är särskilt viktigt. När man plötsligt och oväntat drabbas av en allvarlig synnedsättning behöver man ett ställe där man kan få både stöd och information. Rune Stens, 64 år, från Larsmo, är rätt ny inom föreningen. För omkring fyra år sedan fick han plötsligt blodpropp i båda ögonen inom loppet av bara tre veckor. Ena dagen såg han, nästa dag hade han endast tjugo procent kvar av synförmågan.
– Först väntade jag på att det skulle bli bra – att jag skulle få synen tillbaka – men det visade sig att det får jag inte.
Det var i det skedet som Ann-Sofie tog kontakt med Rune och bjöd in honom till en idrottsdag. För honom var det ett stort steg att gå med i föreningen, och han minns fortfarande mottagandet han fick. Många helt obekanta människor kom fram och pratade, och folk som han inte ens visste var medlemmar presenterade sig för honom.
– Jag kände mig varmt välkommen från första början, och det sitter fortfarande i.
I dag är vattengympan vid Östanlid Runes favoritaktivitet – både för motionens skull och för samvaron i bastun.
– Vi är åtta-nio stycken som brukar sitta där på bastulaven, och det finns inga problem i hela landet som inte blir lösta där. Om alla bara skulle lyssna på oss…
Karin Asp bor över fyrtio kilometer från Fyren, men trots det långa avståndet har hon deltagit flitigt i föreningens it-kurs. Tack vare kursen kan hon nu använda sin smarttelefon, vilket är mycket värdefullt för henne när hon inte längre kan läsa vanlig text. Hon ser ett värde i att lära sig tillsammans med andra som också har en synnedsättning.
– Alla på kursen har samma problem, så vi behöver inte tro att vi ställer dumma frågor. Och telefonen har jag nuförtiden alltid med i fickan, för den är en trygghet både för mig och för mina döttrar.
Ett fönster utåt
Ann-Sofie återkommer till vad föreningen kan betyda för den som bor ensam.
– Föreningsverksamheten blir som ett fönster till omvärlden. Jag minns en man som ofta var med på en av våra resor. Han var helt blind och såg inget av resmålen, men sade att han hellre sitter tillsammans med oss i bussen än ensam hemma i gungstolen.
Hon har en hälsning till alla som funderar på att höra av sig.
– Hör av er om det är något ni tror att vi kan stå till tjänst med från föreningens sida – något ni önskar av föreningen eller behöver hjälp med. Vi kan inte känna till vad ni stöter på för problem ute i samhället, så ta kontakt och berätta för oss!
Den här artikeln publicerades i Synvinkel 1/2026.