93 år och 2 åror
Text: Christian Hellman Foto: Tom Gammals
Bo Gammals är 93 år. Han har åldersrelaterad makuladegeneration och lungemboli. Ändå ror han tio kilometer flera dagar i veckan, tränar stavgång och trampar regelbundet långa sträckor på sin motionscykel. Hans recept är enkelt: Börja försiktigt, variera aktiviteterna och ge aldrig upp!
Nagubon Bo Gammals, 93 år, är inte den som backar inför utmaningar. Den åldersrelaterade makuladegenerationen har försämrat hans syn märkbart och lungembolien tvingar honom att hushålla med syret. Men ingenting av detta har fått honom att sluta röra på sig.
– Om jag är utan motion i tre dagar blir det ett måste att göra nåt, konstaterar han.
Anpassning är nyckeln
Rodden är Bos livslånga passion. Under sin aktiva karriär tävlingsrodde han i tio år och satt senare i Internationella Roddförbundets styrelse. Han har rott ungefär 66 000 kilometer under sitt liv, vilket motsvarar ungefär ett och ett halvt varv runt jorden. Men när Bo fick diagnosen lungemboli för femton år sedan tvingades han tänka om.
– Det försämrar min syreupptagning. Lårmusklerna förbrukar mycket syre, så jag blev tvungen att ändra min teknik. Jag använder därför inte längre benen när jag ror – bara ryggen och armarna. För att träna benen använder jag motionscykeln istället, förklarar han.
Bo bytte också båttyp till en bred och stabil Savolaxbåt med fast bänk. Modellen passar för rodd i lugn takt.
– Med den nuvarande båten, om det är lugnt på sjön, ror jag mellan fyra och fem kilometer i timmen. Det räcker alldeles utmärkt med ett träningspass på ett par timmar.
Almanackan motiverar
Rodden är bara en del av Bos träningsvecka. Fyra till sex gånger i veckan motionerar han i minst en halvtimme – antingen genom rodd, stavgång eller motionscykeln som står i köket. Han antecknar noggrant resultaten i sin almanacka.
– Det motiverar att kunna se tillbaka och jämföra. Idag antecknade jag att jag cyklade åtta kilometer på 29 minuter och 47 sekunder. Förra gången tog det 30 minuter och 17 sekunder. Jag försöker hålla mig inom ett visst spann. Man måste också acceptera att man har bra och dåliga dagar, förklarar Bo.
Börja försiktigt
När Bo ger råd till andra som funderar på att börja motionera är budskapet tydligt:
– Särskilt i högre ålder ska man börja försiktigt. Man får inte vara så dum att man överanstränger sig, för då blir det till slut inget motionerande alls. Det gäller att ta det lite i taget och variera aktiviteterna.
Han betonar också hur viktigt det är att ta hänsyn till sin hälsa.
– Om konditionen hela tiden sjunker trots att man tränar, så bör man kontakta en läkare. Man ska inte bara mäta de positiva resultaten, utan också följa med sin hälsa.
Rodd passar nästan alla
Trots att Bo numera ror ensam, påpekar han att rodd är en lagsport som passar män och kvinnor med synnedsättning i alla åldrar mycket väl. Det är en mångsidig gren.
– Rodden ger både styrka och uthållighet, och man får vistas utomhus i den friska luften.
Om man vill prova på rodd, rekommenderar Bo att man ansluter sig till en klubb och börjar med kyrkbåtsrodd tillsammans med andra. Man får all hjälp man behöver av de andra roddarna.
– Försök hitta någon bekant som vill följa med. Roddverksamheten är ofta organiserad så att man använder roddklubbens båtar, så man behöver inte köpa en egen båt. Och att ha sällskap är alltid givande.
Lönen för mödan
För Bo är svaret på frågan om motionens betydelse självklart:
– Jag sover bättre. Utan träning sover jag dåligt. Och om man vill sköta sin hälsa så ska man göra det fullt ut, så att man också tänker på vad man äter och dricker och hur man bygger upp sitt träningsprogram.
Vid 93 års ålder fortsätter Bo att ro – tills vidare, som han själv säger. Hans fru litar på hans sjövett, och hans svärson hjälper till med att få ut den tunga båten. För Bo är det här helt enkelt det naturliga sättet att leva och må gott.
Den här artikeln publicerades i Synvinkel 5/2025.