Oscar Ohlis: Valrörelsen en besvikelse ur funktionshinderperspektiv

Bild från riksdagens plenisal. Bild: Hanne Salonen/ Riksdagen

Efter ett par intensiva kampanjmånader är riksdagsvalet förbi och vi har ett resultat. SDP som varit i täten i de senaste gallupundersökningarna vinner med minsta möjliga marginal. Både Sannfinländarna och Samlingspartiet följer hack i häl. Deras väljarstöd är på ungefär samma nivå som i senaste riksdagsval. De Gröna och Vänsterpartiet är de som ökar mest. Det finns ingen tydlig vinnare, dock en tydlig förlorare i Centerpartiet som gör en störtdykning. Centerpartiet väntas gå i opposition för att slicka sina sår och komma igen i nästa val. De övriga är inte speciellt intresserade att regera med Sannfinländarna. Att bilda regering blir därför en ganska en tuff match. Vad som helst kan dock hända. 

Valrörelsen präglades mycket av sysselsättningsfrågor, trygghets- och familjefrågor. Invandringen och flyktingströmmen diskuterades också mycket i valdebatten. Däremot föll social- och hälsvårdsreformen lite i glömska efter regeringens fall. Samlingspartiet som varit med och utarbetat det nya förslaget bytte plötsligt riktning och säger nu att någon ny förvaltningsnivå och landskap inte behövs. Det som alla partier dock är överens om är att en reform behövs för att trygga lika rättigheter i servicen gällande social- och hälsovårdstjänsterna. Den nya regeringen får fortsätta med att utarbeta ett nytt förslag, vilket inte blir en lätt uppgift. Långdansen lär fortsätta.

Ur ett funktionshinderperspektiv är valrörelsen en besvikelse. Trots att det funnits en del enskilda kandidater som lyft frågan i debatten har den oftast lyst med sin frånvaro. Under alla stora tv-debatter med partiledarna har funktionshindrades rättigheter inte alls diskuterats och frågan har känts bortprioriterad. Det är verkligen synd, då riksdagen ska representera hela befolkningen. Att den nya funktionshinderlagen också föll i samband med social- och hälsovårdsreformen bevisar att funktionshindrades rättigheter inte beaktas och att normen styr diskussionen och debatten.

Redan i maj är det dags för nästa val, nämligen valet till Europa Parlamentet. Vi får då hoppas att funktionshinderfrågorna kommer upp på agendan. Det är ju förstås något vi själva ska fortsätta jobba för också. Om vi är tysta och inte talar för vår sak, då finns vi inte heller. EU-valet blir spännande, det parti som orkar ladda om och fokusera på en till valrörelse är det parti som vinner. Frågan är bara den, om medborgarna orkar med ännu en valrörelse och nya löften? Eller stannar man hemma på soffan i ett val där röstningsprocenten oftast är lägre än i riksdagsvalet? Det är upp till bevis för både partierna och väljarna.

Text: Oscar Ohlis, Socialpolitisk sakkunnig

Bild: Hanne Salonen/Riksdagens bildarkiv