Hanna Vilmi var Synvinkels första omslagsflicka. När det första numret kom ut 1991 poserade hon bredvid sin barnvagn som tvååring. Här berättar hon om idrotten, latinet, Harry Potter och jobbet som avdelningssekreterare på Mejlans sjukhus.
Sneda vinklar, romerska pelare, en kristallkrona och utsikt över takåsarna. Här i en soffa i ett sekelsskifteshus i centrum av Helsingfors sitter 33-åriga Hanna Vilmi i en mysig tvåa.
– Jag och min tjejkompis har bott på många adresser i Helsingfors. Ibland har vi inte ens hunnit bo ett år i en lägenhet innan vi hittat ett nytt härligt boende. ’Hinner vi måntro komma på inflyttningsfest innan det är dags att flytta igen?’ citerar Hanna skrattande sina vänner.
Världsmästare i showdown
Det blonda håret med rosa slingor är tvättat och fuktigt. Hanna Vilmi har alldeles nyss kommit hem från dagens träningspass. Hon tränar showdown, pingis för synskadade, och har vunnit VM i showdown två gånger och EM sex gånger. Hon är också Synvinkels första omslagsflicka, även om hon inte minns hjälpmedelsmässan 1991 där hon blev fotograferad som tvååring.
Däremot kommer hon ihåg när hon som 12-åring blev intervjuad på nytt i tidningen av dåvarande redaktören Ingegerd Ekstrand. Då var hon en stor Harry Potter-fan och hade hållit på ett tag med showdown.
– Harry Potters magiska värld försvinner aldrig ur mitt liv. Först läste jag böcker och när jag blev äldre spelade jag rollspel med Harry Potter-tema.
Sirius Black är fortfarande en av favoritkaraktärerna. Han är huvudperson i tredje boken.
– Sirius Black är annorlunda och rebellisk, en karaktär som ter sig som ond men visar sig vara god.
Idrottare och humanist
Och kanske Hanna Vilmi själv kan klassas som en rebell, för i hennes personlighet ryms många sidor och gränsöverskridande kompetenser. Hon är humanisten med en magisterexamen i latin och romersk litteratur, men också den målinriktade toppidrottaren och Harry Potter-fan. Till vardags är hon avdelningssekreterare på kirurgiska bäddavdelningen i Mejlans sjukhus.
– Visst är det en märklig kombination. Den röda tråden är att jag är mycket noggrann till min natur. Jag kan vara nästintill en pedant. Men utan ett sinne för ordning, logik och strukturer skulle jag inte kunna arbeta inom vården eller hålla på med latinsk grammatik.
Tävlingsmänniska
Med sporten är det annat. Här stiger tävlingsmänniskan i Hanna Vilmi fram. En som med tålamod och vilja jobbar för att ta revansch mot den hon en gång förlorat. Det kan ta ett år eller två innan hon knappar in avståndet, men hon ger inte upp innan hon nått sitt mål.
– Man behöver ha det här drivet om man vill bli framgångsrik. När jag som 9-åring började spela showdown tänkte jag förstås inte på att vinna, utan tyckte enbart att det var roligt. Men som vuxen räcker det inte att det är trevligt att röra på sig. När jag tränar behöver jag arbeta mot ett mål, en tävling, säger Hanna.
Tävlingar i höst
I höst ska hon delta i EM och en showdown-turnering där de 12 bästa spelarna i världen rankas. Varje match kommer att vara tuff.
– Polen är ett stort land med många bra spelare. I Litauen och Frankrike finns även bra spelare. Jag är väldigt nervös för alla matcher, särskilt internationella.
Hon tränar showdown en till två gånger i veckan med landslaget, och sprint fyra till fem gånger i veckan.
– En av mina främsta styrkor är att jag är erfaren. Som barn satt jag under bordet och lyssnade på bollarna medan andra spelade. Min dröm är att showdown ska räknas som en paraolympisk gren och att jag får tävla i Olympiaden, säger Hanna.
Jobbar på sjukhus
Det var Hanna Vilmis kompis, som jobbar som rekryterare, som hittade jobbet som avdelningssekreterare på kirurgiska bäddavdelningen på Mejlans sjukhus i Helsingfors. Nu har hon varit där i två år och trivs med att vara spindeln i nätet.
– Jag samarbetar med sköterskor och läkare, skriver ut patienter och skickar dem till operationer, svarar i telefon och beställer blodprov. Om det uppstår ett problem frågar man alltid av sekreteraren och jag förväntas lösa det mesta.
Hanna har klarat sig bra på sitt jobb, trots att hon har sekundär glaukom, och nedsatt syn.
– Jag vill inte göra ett nummer av att jag ser dåligt, men ibland kan jag be mina kolleger lägga ett papper på ett visst ställe så att jag hittar det. Jag är pratsam och kommer överens med alla. Motgångar försöker jag lösa genom att hitta alternativa lösningar.
På jobbet använder hon förstoringsglaset som finns inbyggt i Windows. Ibland plockar hon diskret fram sina tjocka läsglasögon eller använder ett vanligt förstoringsglas.
Latinsk grammatik
Om Hanna Vilmi inte trivdes så bra med sitt jobb, kunde hon undervisa, forska eller påbörja en doktorsavhandling i latin.
– Jag studerade vad som hände när latinet utvecklades till italienska i mitt examensarbete. Gick igenom en mängd medeltida köpebrev och testamenten från 700-talets Italien. Många italienska ord kom till genom att man skrev latinska ord fel.
Hanna kisar ut över takåsarna.
– Jag såg lite bättre som 12-åring, konstaterar hon avslutningsvis.
Tar en paus innan hon fortsätter: nu har synfältet blivit lite smalare.
– Det som kan göra mig lite nervös är om jag inte ser bussnumret, men jag kan löpträna utan hjälp. Jag trivs med livet, och är för det mesta på gott humör.
Text: Helene Wallin