Inse genom att inte se

30.9.2024 uppdaterad 30.9.2024

Läs i Synvinkel nr 6/2024 om tillgänglighet i design och arkitektur.

En person med kort hår sitter på en bänk framför ett stort fönster med utsikt över en gata och flera trähus i gul färg. Rummet är inrett i trä med både väggar och golv i samma träton, vilket skapar en varm känsla i interiören.

Med trevande, osäkra steg tågar museiguiderna in på sina arbetsplatser. ”Nu kommer en trappa”. Känslan när foten söker efter fäste i luften utan att finna något är helt ny för dem. Trappan går nedåt och inte uppåt, vilket ingen förvarnat om.

Du kan läsa på hur det är att ha en synnedsättning, men innan dina ögon täcks med en ögonbindel eller simuleringsglasögon kan du som seende inte alls greppa vad det innebär eller vad du behöver varna för när du ledsagar. I Ekenäs fick Galleri Elverkets och Chappes personal testa FSS nyutvecklade utbildning i bemötande som bygger just på att erfara för att förstå mer. Men inte bara det. Innan du får känna på hur du klarar av att röra dig på din arbetsplats utan att se, inser du inte fällorna och hur du kan utveckla tillgängligheten för museibesökare.

Genom att turvis ledsaga varandra runt i museerna och prova på att syntolka och lyssna på kollegernas syntolkningar av konstverk ökar förståelsen. Simuleringsglasögon, det vill säga glasögon som mörklägger delar av ögat eller gör allt suddigt, ger en bild av hur olika utmaningar personer med synnedsättning kan ha. Med erfarenhetsexperterna Tessa Bamberg och Nina Wendelin som guider får deltagarna direkt respons av en som inte ser alls och en som ser lite. Bakgrundskunskap om fysisk och digital tillgänglighet står synrådgivare Hanna Strandell och artikelskribenten Henrika för. 

Skönhet kontra tillgänglighet

Man skulle kunna tro att arkitekter som planerar museer utgår ifrån besökarnas mångfald av behov. Handikapptoaletter är idag ett måste, men vem tänker på personer med nedsatt syn då en ny museibyggnad ritas? Är det för att seende felaktigt utgår ifrån att personer med synnedsättning inte besöker konstmuseer eller för att visuell estetik anses mycket viktigare än funktionalitet?

Även om en dörr kanske inte är ett under av skönhet, är dörren tyvärr nödvändig för att man ska kunna ta sig in på en toalett och låsa om sig. Lösningen på Chappe är en toalettdörr som inte syns, för den är infälld i en träpanel. Väggytan blir härligt enhetlig. Då besökare som möjligen har bråttom trevar sig fram längs väggen för att hitta in till toan finns det cirka 20 centimeter marginal för att de inte ska ställa till en utrymning av museet. Brandalarmet är nämligen placerat strax intill det rätt osynliga dörrhandtaget.

I FSS heldagsutbildning för museipersonal ingår en tillgänglighetscheck av lokalerna på förhand och dokumentering av utmaningar. När erfarenhetsexpert Nina besökte museerna tillsammans med synrådgivare Hanna fick hon många överraskningar.

– Jag fick upp byxorna i ett huj då någon började prata med mig på toan där jag trodde jag var helt ensam, minns Nina.

Men visst var hon ensam. Rösten kom från en högtalare. Det var ett toalettkonstverk som aktiverades av att hon omedvetet tryckt på en knapp. Åtta minuter audiokonst. Vi vill inte tänka på köerna när en busslast långväga resenärer kommer till museet och alla vill njuta av konstverket i tur och ordning.

Vitt, vitt, vitt

Då man som seende stiger in i många museer slås man av känslan av rymd och i Chappe också av renhet. Rena linjer och vitt; vita golv, vita väggar, vita hissdörrar och glasdörrar. Vackert – men var är kontrasterna som hjälper besökare att se?

Museipersonalen står med ögonbindel i entrén till sin arbetsplats och får frågan: Vad skulle du vilja veta om du tänker dig att du kommer hit för första gången? De tänker och lyssnar:  ”Jag vill veta hur här ser ut, vart jag ska gå, hur museet är uppbyggt och inte bara få en presentation av utställningen vi har nu. Och ljudet. Det måste jag beskriva. Jag vet ju att det finns ett konstverk i taket som vibrerar av vinddraget, men har aldrig insett hur kraftigt ljud det har.”

”Vilken jobbig akustik!”

”Jag har själv närsynthet, men att bli ledd med en bindel för ögonen gjorde mig verkligen medveten om vad jag vill veta, det vill säga vad finns runt mig? Var? Hur långt är det kvar? Exempel på hur detaljerad man måste vara när man leder någon.”

Personalen kan självklart inte göra någonting åt hur byggnaden är ritad, men då de blir medvetna om utmaningarna kan de förebygga olyckor och informera besökare. Få tycker gulsvart markeringstejp är vackert, men ack så praktiskt det är. I Chappes café har en typisk snavfälla, en oväntad tröskel, markerats med tejp, vilket visar att tillgänglighetsarbetet är påbörjat. Alla museer borde ta modell av Galleri Elverkets entrébord. Här finns ett förstoringsglas och även utställningskatalogen i punktskrift.

Lyssna på din webbsida

Då vi spelar upp det en person med synnedsättning hör när hen kommer in på museets webbsida sjunker museiarbetarna ihop och flera döljer ansiktet i händerna: ”fi, sve, eng” säger talsyntesen och hoppar sedan till en gammal artikel om museet. Varken museets namn, öppethållningstider eller vilken utställning som pågår på Chappe framkommer. Hur många webbplatsbyggare eller planerare lyssnar på webbsidan innan de publicerar den?

”Jag har inte förstått hur stora problem man kan ha online om hemsidorna inte är fungerande.”

”Föreläsningen satte för mig i gång tankeprocessen för hur jag kan beskriva omgivningen, samt vilka saker vi bör utveckla, till exempel hemsidan. Chappes hemsida gav mig en aha-upplevelse.”

”De praktiska övningarna är jättebra och nödvändiga för att verkligen "förstå" - fortsätt med det”

”Att få öva bemötande och lära om erfarenheter gör att jag kan ge en självsäkrare och naturligare kundservice som blir trevligare för alla.”

Responsen visar hur värdefull en syndag är för museipersonal och som en följd av insikterna, för besökare med synnedsättning. Personalens entusiasm och viljan att förstå och lära sig mer om hur man bäst beaktar behoven bland personer med synnedsättning är glädjande. Det visar hur viktigt det är att FSS rör sig ute i samhället bland seende, men inte bara det. Att prova på hur det känns att inte se i kombination med erfarenhetstalares berättelser är ögonöppnande. 

År 2025 kommer FSS att fortsätta att erbjuda museer tillgänglighetscheck och utbildning i bemötande. Tipsa gärna personalen på museer ni besöker om att vi gärna kommer och hjälper dem att tillgängliggöra konst för alla.

 

Text: Henrika Mercadante

Foto: Hanna Strandell

 

Läs mera i senaste numret av Synvinkel:

https://www.fss.fi/sites/default/files/publikationer/finlands_synskadade/SV_62024_tg.pdf